Slutet på helgen, på kärlek, skratt och även några tunga, sorgsna tårar. Början på en vecka - mycket gråare än föregående. Det är alltid lika underbart att träffas, men dagarna går snabbt - alltför snabbt och måndag morgon står snart och knackar på dörren. Mitt hjärta brister lite varje gång, jag kan inte längre följa dig till tåget. Jag stannar hemma, hör hur dina steg ekar i trapphuset och långsamt dör ut. Tungt hjärta, svårt att andas.
Om några veckor är vi där igen, det vet jag - men det är inte samma sak. När man levt med någon och upplevt så mycket kärlek, en närhet och en gemenskap som känns så fantastiskt stor, men ändå helt naturlig. Då är det svårt att vara utan den. Dagarna efteråt är tunga och gråten sitter i halsen.
med tårar i ögonen bokar jag i halvt panik ännu en biljett, nedräkning åter igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar