Räknare

söndag 7 november 2010

Vågar följa hjärtat

Vaknade hyfsat tidigt med tanke på att det fortfarande bjöds vin i köket kl 3,15 när jag stapplade in till sängen. Känner att det blir en bra dag idag, jag vaknade av att solens strålar letade sig en mellan gardinerna med en styrka som är ovanlig för en morgon i november. Dagen bjuder framförallt på plugg men tror jag behöver ett Afro-pass ikväll. Söndagsdejten blir roomiesen framför ensam mamma :)

Klockan 3 i natt hade jag ett viktigt samtal om framtiden, inte den lämpligaste tidpunkten - men ibland vill man lätta hjärtat och det känns som att vänta en dag är som att vänta ett år. Sprida glädje och låta hoppet få komma tillbaks - det var värt mycket. Nu ler jag, lite halvt med sned mungipa då jag fortfarande inte riktigt vågar tro på det, men det är ett leende =)

Nu ska jag röja lite i köket, hänga tillbaks tusen plagg som inte blev använda igår in i garderoben, plocka fram mina papper och läsa hjärnet

lördag 6 november 2010

Hoppa!

- Våga, hoppa!!!
- Mmen.. åt vilket håll???


vaknar

Vaknar upp till ett dämpat grått ljus, klockans tickande avslöjar inte mer än att tiden går, den står aldrig stilla för att ge rum åt eftertanke. Eftertanken ska ske medan man springer, mot nya mål, mot nya uppgifter, mot nya misstag. Jag vill ha tid att samla mig, gruppera bevis, granska dem - ta ett väl övervägt beslut. Jag vill inte vara personen som står och stampar upp min egen grav. Men jag tycks inte se vilket mönster som bör undvikas, är det flykten eller är det att klamra sig fast? Och vilket är vilket om man går på djupet i vad de innebär? Jag har ena foten i framtiden, andra är kvar i det som jag både älskade och hatade, det förflutna med dig. Så svårt att släppa taget, vill inte begå ett misstag. Vissa personer har ett särskilt ljus, när man ser detta ljus så är det svårt att gå därifrån, man går med på mycket, vänder sig ut och in för att hitta ett sätt. Ljuset vill bara ge, så mycket kärlek, så mycket ömhet. Hur säger man nej till det? Men jag vill ge tillbaks, vara ärlig och rättvis. Ljuset känns långt bort denna gråa morgon...
Morgontankar från en psykologiskadad student...

fredag 5 november 2010

Fredag - igen!

Veckorna går ju galet fort. Nu är det snart helg igen. Min helg ser lite annorlunda ut då jag jobbar dygnspass från och med i eftermiddag. Men fredagskvällen bjuder ändå på pizzabak, mys med film och en godispåse som inhandlas igår (jag har bara provsmakat liiiiite). Så det ska nog inte bli fy skam :) Måste dock försöka plugga under de timmar jag har fria på jobbet, har tenta om en vecka och nästkommande vecka är verkligen fullbokad. Lördag kväll, underbara Y och jag ska ut och svänga de lurviga och dricka rödvin tills färgerna omkring oss blir varma och musiken ljuv i våra öron, en plats där bara skratt och kärlek existerar. I detta vackra, oskyldiga rus ska vi förgylla vår och andras kväll med det vi är bäst på - ha så in i bomben roligt!!! När benen inte längre spritter av längtan efter att dansa till för hög musik, när hjärtat inte längre njuter av att slå i takt till rytmerna som tar över hela rummet, som förenar främlingar och vänner - då ska jag somna som en prinsessa i min stora mjuka säng och vakna upp till en Söndag i böckernas tecken. Men först en långfrukost med nybakat surdegsbröd, skratt och fniss över gårkvällen strapatser, citat ibland så genomtänkta - ibland så slumpartade, men de får ändå leva kvar år efter år. En samling till vår stora bok om vår långa resa, tillsammans!
Och sen var det ju nästan måndag igen. Ja, där har vi den - min helg.

torsdag 4 november 2010

Lovers lane

Det ligger mycket ångest, förväntningar, hopp, oro och förvirring i luften. Det gör att klumpen i magen växer, vad ska hända? Jag har några saker jag inte kan komma undan - jag tror att det bästa just nu är att fokusera på det som ändå ska göras. Resten får lösa sig, det som kallas livet är nyckfullt. När något verkar stå klart, kastar universum allt upp och ner. Universum, eller jag? Att inte agera, att låta saker vara - är det då det händer? Inte när man vill för mycket? Det verkar i alla fall som att allt pekar åt det hållet, jag känner oro inför mina handlingar, för mina känslor - för det beslut jag snart måste ta. Men denna gång ska jag stå kvar med båda fötterna på jorden, andas. Tillåta mig själv att samla mina tankar, se fakta, fundera. Impulsivitet är mitt andra namn, ibland blir det bra - ibland blir det mindre bra. Några ord har fastnat i mitt inre:
"När allt tycks vara upp och ner, osäkert, förvirrande. När du inte vet vad du ska ta dig till. Det kommer att lösa sig, det enda du behöver göra - är att Andas!"




Så det är det jag gör, jag slutar mina ögon och jag andas.

måndag 1 november 2010

Högt tempo

Måndag morgon IGEN, helt otroligt vilket tempo!!! Tiden springer iväg. Helgen har varit fylld av festligheter så nu längtar jag efter struktur och vardag, jag njuter av att bo med min fina vän. Hur lyxigt är det att inte att vakna till nybryggt kaffe och ett stort leende en tidig måndag morgon? Det här borde vi gjort för länge sedan!

Så här ser min vecka ut:
M - Handledning, statistik på universitetet, spinning intensiv och middag samt plugg hos en vän
T - Statistiktenta, träning, månadsmöte + temakväll
O - Arbete på mottagningen, träning, jobb
T - inlämning av rapportanalys 2, träning
F - Redovisning av rapportanalys 2, jobb på kvällen
L - Jobb på dagen, Kväll ????
S - ???? träning?

Nu ska jag dricka upp mitt kaffe och göra en mer noggrann planering inför veckan innan jag sätter igång med diverse plugg.