Räknare

onsdag 20 juli 2011

Det kunde vara vi

Han öppnade dörren, såg lika förvirrad och sexig ut som vanligt, gav mig en något klumpig kram. Hans mörkblonda hår trillade envist ner i ögonen och tvingade ständigt upp hans hand mot ansiktet för att dra bort det. Han var klädd i jeans och en enkel vit t-shirt, stod böjd över spisen och gjorde popcorn. Jag slog mig ner på näst nedersta steget i spiraltrappan och följde hans rörelser med blicken. Lite loj och klumpig, men med en värme och som lyser igenom.

Vi sitter bredvid varandra i en tvåsitssoffa, lite för liten för att vara bekväm för två. Vi pratar om allt och inget, liksom rädda för varandras kroppar och låter orden få vinna. Mina bara ben klibbar fast i skinnsoffan. Naket.

”Mm, jag har alltid velat surfa. Hänga på stranden, vara solbränd och säga dude till alla” han smålog och kliade sig i håret. Jag kunde inte låta bli att skratta.

”Ja, eller hur” jag sneglade upp på honom och log ett snett leende. Denna man, med sitt pojkaktiga sätt fick han mitt hjärta att smälta på ett väldigt okomplicerat vis.

Jag makade mig lite närmare honom och lade försiktigt min arm tillrätta så den nuddade hans. Jag kände mig som fjorton igen, det pirrade i magen när jag kände värmen från hans hud. Precis som första kvällen när vi möttes lät han handen smyga in under filten och uppför mitt bara ben. Jag kvävde en flämtning när mitt hjärta slog tredubbla slag och försäkrade mig om att rumskompisen i soffan bredvid, som verkade agera förkläde, inte hade märkt något. Under närmsta timman, som tycktes alltför lång, gjorde jag mitt bästa för att koncentrera mig på filmen, femtiotals-frisyrerna, klänningarna, de stiliga männen som visste hur man skulle uppföra sig. Allt blev som ett skådespel framför mina ögon medan Antons hand brände på min hud. När filmen var slut, rumskompisen borta så tittade jag djupt in i hans stålgrå ögon och drog honom mot sängen. Han log, lika förvirrat som alltid, och följde med mig.

Natten med Anton var som att både ha kakan och äta upp den. Jag visste att när morgonen grydde skulle jag lämna hans lägenhet, hans liv och återigen befinna mig i min egen sfär. Men under natten så var det vi. Jag väcktes av hungriga händer, ömma kyssar i nacken och hårda kramar ackompanjerade av belåtna suckar. Jag vältrade mig skamlöst i den manliga uppmärksamheten som erbjöds mig och kände min kropp smälta som ett vaxljus mot honom. Totalt synkroniserade.

Jag vaknar i ett ljust rum, drar in doften av den unga mannen vid min sida, smyger upp och klär på mig så fort jag kan. Jag böjer mig ner, borrar in ansiktet vid hans hals och viskar ett hejdå och hinner tänka hur nyvakna män måste vara det bästa som finns. Han mumlar frågande om jag ska gå och att han ska följa mig till dörren. Han omfamnar mig sömndrucket i hallen, jag försvinner in i hans famn och njuter av de sista sekunderna av livet som inte är mitt. Jag lämnar staden jag inte hör hemma i, mitt huvud känns tomt på tankar och min kropp känns behagligt loj. Som en missbrukare som fått sin fix, tänker jag med blandade känslor.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar