I gave her my heart and she gave me a pen.

Näst-sista dagen av år 2011. Det är dags för att börja skapa en summering, vända blicken bakåt ett slag innan det är dags att styra stegen mot framtiden.

2011 har inneburit mycket. Karriärsmässigt har det varit ett fint år. Jag har inte mycket att klaga på där.
Kärleksmässigt, simply a diaster!! Men hey, det kommer fler år ;)
Personlig utveckling, ett fantastiskt år!!!

2011 var ett år fyllt av drömmar, av allvar, av kärlek av både det besvarade och obesvarade slaget, av tonårsförälskelser, av vänskap som är starkare än något annat, av frigörelse, av beroende, av löften, brustna hjärtan, av ägg med ost och pesto, av tvära kast, av en basal, genuin trygghet, att återupptäcka, att glömma. 2011 chockerar med sin ärlighet, med sitt brutala sätt att hugga av långa grenar av livet - mitt liv. Men också en generositet, en teaser av vad som framtiden har i sina gömmor. 2011 - du var hemsk, fruktansvärd, fantastisk och alldeles, alldeles underbart!

Det var en gång...

Det var en gång en lägenhet, en tvåa på fjärde våningen i ett studentområde i en stad i södra Sverige. Här delade jag boende under några månader med en kär vän, en bubbla som vi ägde. I denna bubbla fanns plats för både glädje och sorg. I två minimala sovrum tryckte vi in våra tillhörigheter. Bara en hall emellan oss. I det lilla vitmålade köket stod elementen på max och fick alla att klaga och svettas, men vi njöt av varma golv och medelhavsklimat när snön yrde utanför. Runt det slitna köksbordet skedde många av husets aktiviteter. Här intogs morgonkaffet, en hel kanna bryggdes, i våra morgonrockar drack vi kopp efter kopp i sällskap av morgontidningen och varandra. Runt köksbordet tentapluggade vi, lägenheten var ständigt belamrad med psykologisk litteratur och luften dallrade av psykologiska teorier som försökte appliceras på den verkliga världen, där vi själva var testkaniner.
 På kvällarna skränade våra spotify-playlists från sönderspelade datorhögtalare. På kökshyllan förvarades vårt kära rödvin, en bag-in-box med Bundustar. Vi hade storslagna planer på fest och utegång. Nyduschade och iklädd myskläder slog i oss ner vid det gamla furubordet med den fläckiga duken, stora vinglas fyllda av den mustiga, runda drycken. Vi kröp upp på knarriga stolar, och öppnade upp oss, tankar och minnen flödade innanför lägenhetens fyra väggar. Vi skrattade, vi grät och vi löste världens problem. Vi tog oss sällan utanför lägenheten, festblåsorna fick vänta. Vi valde bort den riktiga världen. Vid den skruttiga balkongen stod en rad med gummistövlar och flipflop-skor. Iförd dessa och med stora mössor, gigantiska jackor och bara ben delade vi våra hemligheter över ett paket blåa PallMall. Vi grät över det som kändes övermäktigt, det som vi inte kunde lösa. Vi kramades hårt och lovade varandra att tillsammans står vi ut, vi bär varandra när benen viker, vi skänker hopp när natten är svart och morgondagen oändligt långt borta. När det gör så ont att man bara vill lägga sig ner och ge upp. Vi skrattade åt minnen som skapades längs vägen, vi skrattade åt våra egenheter, åt kommentarer som slank ut. Vi skrattade till magarna värkte och vi var tvungen att lägga oss på golvet. När känslorna bubblade för starka, då dansade vi!
Detta kök fick också utstå starka ord, höga röster och förtvivlan. Men kärleken till varandra var alltid större. De hårda orden utbyttes snart mot kramar och tårar.
Du fanns där när mitt hjärta brast, när min framtid rämnade. Du fick mig att våga tro på en framtid, en annan framtid som tycktes alltför dunkel.
Men allt det vackra tar slut, var för sig tvingades vi gå vidare på egen stig.
Nu röker jag Marlboros i min ensamhet på en balkong med trätrall. Nu rullar pengar in varje månad och nudlar och billigt rödvin har bytts ut mot restaurangbesök i sobra miljöer. Men i mitt hjärta kommer vår tid alltid ha ett eget rum, en ovärderlig tid som jag känner en extrem tacksamhet för. Att jag vågade vänta, vågade följa mina känslor och drömmar och hamnade på en sådan ljuvlig plats med dig. Kärlek till dig min vän, all kärlek!!!

för att jag är

Helgen kan summeras i ytterligheter, motpoler och berg-och-dal-bane-känslor. Tårar som hotar att dränka, kladdig mascara i tjocka rännilar, ett hjärta som går sönder - igen. Trösta. Torka. Krama.
Skratt, bubblande vin, pussar, kärlek, vänskap. Tungt rödvin, ny cigarettrök, hemligheter som analyseras i ett dunkelt rum endast upplyst av stearinljus, en vandring i det förflutna omgiven av tankar om framtiden. Svettiga pannor, rykande andedräkter i ett minusgradigt landskap, pigga ben och varmt hjärta. Solens strålar längs en öde strand, skummiga vågor som rullar in och bryts framför fötterna.
Acceptera, njut av det omkring dig och våga le. Kanske till och med skratta.

Livet mina vänner, livet!!!

Easy come easy go

Varje tid har sin charm, sägs det ju. Jag har inte upplevt alltför många skiftande perioder i mitt liv, men är benägen att hålla med. Jag tänker på ungdomsårens sötma, klingande skratt och panikartade gråt. Borderline-tiden. Hormonerna är i gungning och får våra känslor att svalla likt vågor på det stormigaste hav. Jag kommer ihåg ömma kyssar från vackra unga män som doftade gott och smakade cigarettrök och billig öl. Hur det pirrade i magen och hur jag titulerade mig som lyckligast i världen och hur jag ett par timmar senare stod med ett ansikte vått av tårar och med svart kajal rinnande ner för kinderna, min vackra unga man kysste någon annan. Lika intensivt och hungrigt letade sig hans tunga in i hennes mun. Den bleka flickan som var jag stod i sin svarta korta kjol, dr martens kängor och lilla topp och tyckte att livet tagits ifrån henne. Hon lät många cigaretter brinna mellan hennes fingrar med svartmålade naglar.

Tiden med honom, det trygga hemmet, middag lagades varje kväll och intogs gemensamt i köket innan loja kroppar sträcktes ut i den stora soffan. Kaffebricka och kvällsmacka. Som att leka vuxen. Mitt hjärta slog för snabbt och för vilt för att jag skulle kunna stanna. Besöken på Ikea, färgval på tapeter och gemensamma parmiddagar avlöste varandra och jag började undra om det här var allt. Började snegla ut i världen, så stor och så oupptäckt. Jag backade mot dörren, grät ett förlåt och tog mina väskor och sprang. Lämnade oss, det vi så brådmoget byggt upp. Lämnade ett krossat hjärta som enligt min vetskap försökte lagas med klister under många år.

Nu. Vuxen på riktigt. Eller? Vände mig om och sprang häromdagen, igen. Lämnade någons hjärta krossat, igen. Kan inte ge upp drömmar. Vaknade förra helgen i en ung mans säng. Han hade rufsigt hår och lagade pannkakor åt mig. Vi pratade om livet i ett stökigt kök där solstrålar letade sig in genom fläckiga fönster och föll på omaka porslin och kartonger av utgången mjölk. Vi drack kaffe och pratade om rädsla för att vara ensam. Om rädsla för att inte hinna se allt. Vi gömde oss under täcket och kramades hårt. Han luktade så gott, jag sniffade på hans hud i timmar och ville helst spara doften i en liten burk. Vi sade adjö, ha det så bra. Ta hand om dig. Vi kanske ses någon gång. Sedan körde jag hem. På måndag har jag ett viktigt jobb att gå till. Viktiga möten som gör skillnad. Som en vuxen. Inne i mig springer en otyglad unghäst som längtar efter trygghet och omåttlig kärlek, som drömmer om resor och nya möten och en framtid ljus och spännande och långt ifrån den fyrkantiga ram som vill tvingas på mig. Livet.

Always coming back

Som så ofta finns behov av paus lite då och då, nu har fokus legat på annat än att gräva ner i djupet. Livet har lunkat på. Men saker kraschar och går sönder, ibland för det bästa och man finner sig återigen stående ensam på sin vandring. Starkare än förr, rak rygg och med tydliga mål. Ett skal som växer sig tjockare och hårdare, det är dags att bearbeta insidan också innan den stelnar och blir oformlig.
Jag må vara en ostyrig unghäst som vägrar befinna sig i fållan där allt är förutbestämt och där spontanitet och egna äventyr aldrig premieras. Men jag vill inte bli det hårdhudade kallblodet som fnyser åt allt och som går sin egen väg, utan sällskap, hårdhudad och oförmögen till att känna.
Tryggheten måste finnas i mig själv men också hos dem som står mig nära. Trygghet är inte instängdhet. Trygghet är att veta att det alltid finns någon som håller dig när du faller, när fötterna inte längre orkar, när hjärtat slår så hårt att det brister, när mörkret hotar att äta upp dig. Där står tryggheten med en kopp te, en filt, leder dig till soffan, lindar sin kropp runt din och säger lugnt "nu ska vi prata".

Mm, Livet!!

De senaste dagarna har varit outstanding. Jag har blivit bjuden på en fantastisk picknick i sann sommaranda. Suttit på en bänk och hållit handen och tittat på passerande båtar. Skrattat högt och pussats till läpparna blivit röda och brännande. Druckit rödvin och pratat om livet. Låtit en människa ta del av mina hemligheter. Känt något som påminner om smärta i hjärtat av "tycka om". Tittat i timmar på något vackert i ett försök att memorera varje liten linje på min näthinna. Druckit champagne och känt lyckobubblor i magen. Fått så många kramar att jag borde stå mig ett år - men jag vill bara ha mer. Mm, Livet!!!

när tiden står stilla

Det kunde vara vi

Han öppnade dörren, såg lika förvirrad och sexig ut som vanligt, gav mig en något klumpig kram. Hans mörkblonda hår trillade envist ner i ögonen och tvingade ständigt upp hans hand mot ansiktet för att dra bort det. Han var klädd i jeans och en enkel vit t-shirt, stod böjd över spisen och gjorde popcorn. Jag slog mig ner på näst nedersta steget i spiraltrappan och följde hans rörelser med blicken. Lite loj och klumpig, men med en värme och som lyser igenom.

Vi sitter bredvid varandra i en tvåsitssoffa, lite för liten för att vara bekväm för två. Vi pratar om allt och inget, liksom rädda för varandras kroppar och låter orden få vinna. Mina bara ben klibbar fast i skinnsoffan. Naket.

”Mm, jag har alltid velat surfa. Hänga på stranden, vara solbränd och säga dude till alla” han smålog och kliade sig i håret. Jag kunde inte låta bli att skratta.

”Ja, eller hur” jag sneglade upp på honom och log ett snett leende. Denna man, med sitt pojkaktiga sätt fick han mitt hjärta att smälta på ett väldigt okomplicerat vis.

Jag makade mig lite närmare honom och lade försiktigt min arm tillrätta så den nuddade hans. Jag kände mig som fjorton igen, det pirrade i magen när jag kände värmen från hans hud. Precis som första kvällen när vi möttes lät han handen smyga in under filten och uppför mitt bara ben. Jag kvävde en flämtning när mitt hjärta slog tredubbla slag och försäkrade mig om att rumskompisen i soffan bredvid, som verkade agera förkläde, inte hade märkt något. Under närmsta timman, som tycktes alltför lång, gjorde jag mitt bästa för att koncentrera mig på filmen, femtiotals-frisyrerna, klänningarna, de stiliga männen som visste hur man skulle uppföra sig. Allt blev som ett skådespel framför mina ögon medan Antons hand brände på min hud. När filmen var slut, rumskompisen borta så tittade jag djupt in i hans stålgrå ögon och drog honom mot sängen. Han log, lika förvirrat som alltid, och följde med mig.

Natten med Anton var som att både ha kakan och äta upp den. Jag visste att när morgonen grydde skulle jag lämna hans lägenhet, hans liv och återigen befinna mig i min egen sfär. Men under natten så var det vi. Jag väcktes av hungriga händer, ömma kyssar i nacken och hårda kramar ackompanjerade av belåtna suckar. Jag vältrade mig skamlöst i den manliga uppmärksamheten som erbjöds mig och kände min kropp smälta som ett vaxljus mot honom. Totalt synkroniserade.

Jag vaknar i ett ljust rum, drar in doften av den unga mannen vid min sida, smyger upp och klär på mig så fort jag kan. Jag böjer mig ner, borrar in ansiktet vid hans hals och viskar ett hejdå och hinner tänka hur nyvakna män måste vara det bästa som finns. Han mumlar frågande om jag ska gå och att han ska följa mig till dörren. Han omfamnar mig sömndrucket i hallen, jag försvinner in i hans famn och njuter av de sista sekunderna av livet som inte är mitt. Jag lämnar staden jag inte hör hemma i, mitt huvud känns tomt på tankar och min kropp känns behagligt loj. Som en missbrukare som fått sin fix, tänker jag med blandade känslor.

Vi tror vi kan glömma

Det börjar med den plötsliga paniken, insikten om att personen inte kommer finnas med dig längre, känslan av att detta är en omöjlighet - så kan det inte vara. Detta övergår till ilska, "hur kunde han göra så här?" far igenom ditt huvud medan du snäser av folk till höger och vänster, slämmer i dörrar och sparkar onödigt hårt på den stackars kotten på marken. Sedan kommer saknaden, tomrummet. Allt du älskade med er blir så uppenbart, hans händer på din kropp, leendet som fick det att glittra i hans ögon, hur han alltid lyckades göra dig glad när du var ledsen, känslan av hans starka armar som höll om dig, att vakna upp bredvid honom, sömndrucken, rufsigt hår och finast i hela världen. Detta bleknar, du går vidare. Det hugger inte längre i hjärtat vid varje minnesbild, varje foto. Den knivskarpa smärtan övergår till en mer molande värk, något som är uthärdligt som du lär dig skapa en plats för. Du lyfter blicken, ser dig omkring, upptäcker hur stor världen är. Hur mycket det finns att se och göra. Sedan en dag utan förvarning står han där, öga mot öga. Du kastas bakåt månader i tiden. Ett snett leende, en enkel kommentar. Han är inte din längre och det gör så jävla ont.

Vackert

movin on

Det här är början på något nytt. Efter veckor som inneburit utmaning efter utmaning, på personligt plan, så känner jag äntligen att jag kan andas ut. En nystart som inte nödvändigtvis innebär att allt från förr släpps, nej - mycket håller jag kvar vid. Omvälvande veckor som skakar själen ger dock en bra grogrund för nytt och friskt. Man kommer närmare sig själv, får en chans att se hur olika situationer och människor påverkar, vad som stärker och vad som bryter ner. Jag hörde de välkända orden klinga ur ett par högtalare härom dagen "du kan aldrig förändra vad som sker i din omgivning, i världen eller hur människor är - vad du kan påverka är din inställning till detta". Och det är väl så sant?! Mycket tid läggs på att gräma sig över hur saker och ting är fel, hur människor säger fel saker och inte förstår. Istället väljer jag att se det som en utmaning, något som kommer stärka mig och som jag kommer få ut något bra av. Med huvudet högt travar jag rakt in i framtiden!

Titta på mig!!!

Carla Bruni

more love less sugar

Tillbaks

Det har blivit en ganska lång bloggpaus nu. Behovet har inte funnits där och hittills är det vad som har styrt. Så vad har hänt sedan sist? Inga stora livsförändringar, kompassen pekar åt samma håll - är bara lite närmre hösten med alla förändringar. Flyttlasset går om en vecka, börjar knyta ihop säcken här jag är. Många nya möten, en del flyktiga, andra mer långvariga - början på något fint. Mycket tid har gått till att dra sig tillbaka, reflektera medan jag packar ihop och slänger stora delar av mitt gamla liv. Det livet som krävde ständig påminnelse om vem jag var i materiella ting. Som samlar tillhörigheter omkring sig och kallar det "mitt liv". Är det inte så då? Det som samlas ihop under år av livets gång, som associeras med både glada och sorgliga minnen, det är vad vi har kvar. Jag flyttar varsamt minnena långt in i mitt hjärta, makar undan dem, lämnar plats för att nya oförglömliga minnen ska få skapas. På samma sätt hamnar de fysiska minnena i soprummet. En process som är emotionell och stundtals lite vemodig, men oftast stärkande. Så mycket jag har gjort, så mycket jag är, så mycket jag klarar av! Fantastiska liv.

Ihopplåstrad

Det är så lätt att glömma hur ömtåligt hjärtat är. Jag glömmer det titt som tätt, tror att det klarar varje fall utan en skråma. Så fort det slår i lagom takt igen tror jag att såren är läkta och ärren obefintliga. Så är det inte. Det krävs inte mycket förrän plåstren ska börja lossna i kanterna och under blottas ett fult, djupt, blodigt sår. Det läker långsamt och ytan lämnas ärrig och knutig, ytan blir hårdare att bryta sig igenom. Hjärtats egen läderhud, skydd mot verkligheten.
När ångesten kryper inom mig, när jag tänder ännu en cigarett, låter vinet svalka en söndergråten strupe. Då kommer jag ihåg hur lätt det är att falla. Hur tiden stannar när marken närmar sig, hur kroppen landar med en dov duns i verkligheten, flämtar efter luft. Hela kroppen värker, hela det inre bultar. Och väl här är det svårt att glömma att hjärtat läker, att det redan imorgon kan kännas så mycket bättre.

Take me out

Take me out tonight
Where there's music and there's people 
And they're young and alive 
Driving in your car
I never never want to go home 
Because I haven't got one Anymore
Take me out tonight 
Because I want to see people and
I Want to see life
Driving in your car 
Oh, please don't drop me home
Because it's not my home, it's their Home,
and I'm welcome no more

And if a double-decker bus Crashes into us 
To die by your side Is such a heavenly way to die 
And if a ten-ton truck Kills the both of us
To die by your side Well,
the pleasure - the privilege is mine 

Sista rycket

Sommaren, friheten, ni lurar alldeles runt hörnet. Försöker ta mig i kragen och överleva. En fullbokad kalender hånar mina försök att planera in tid för möten med nya spännande människor på avstånd. Nästa vecka, nästa månad. En balans på kanten till stress och frustration men som bidrar till ett lyckligt leende varje gång jag bli påmind om vad det är att leva. Mitt nya liv är friare, ledigare, inte så många måsten, inte så mycket tvång. Mig själv och mina nära och kära i centrum, inga uppoffringar, inte leva sitt liv för någon annan. Det passar mig alldeles, alldeles utmärkt!!!!
Ser fram emot en kanonsommar med de finaste, festligaste vännerna *kärlek*

feel like sixteen

Som att vara sexton igen, minnen väcks till liv av nuet.
Dina armar kring min midja, jag lite snurrig och alltför modig av alla glas vin som slunkit ner för en billig peng. Lutar mig framåt och viskar i ditt öra, vi drar. Du nickar, tar min hand, leder mig ut. Skjutsad hem på pakethållaren, skrattar lyckligt, världen svischar förbi. Mina händer försiktigt runt dig, hojtar att bromsen inte fungerar. Du skrattar. Vill inte vakna om jag drömmer. Lägger oss på sängen, pratar om världen. Du vänder dig plötsligt mot mig, tar mitt ansikte i dina händer, kysser mig. Först mjukt och försiktigt - sedan alltmer intensivt. Kläder kastas, jag vill stanna tiden. Känner hur min kropp vibrerar under dina händer. Så rätt, just nu så rätt. Röker alldeles för många cigaretter på balkongen. Du har min röda fluffiga morgonrock, en scarf som skärp. Jag skrattar åt dig, för du är så fin. När vi slutligen somnar kramar du mig hårt, hela natten. Precis så där man ska göra, så att man känner att det har betytt något. Just detta ögonblick betyder något. Nästa morgon är allt som vanligt, en mjuk kram som hej då, ett leende. Vi hörs. Kanske ser jag dig aldrig igen. Vem vet. Min det var fint. Det gav mig liv igen, det är det som betyder något. Just nu.

back on track

Eller egentligen inte alls. Mitt liv är helt annorlunda från hur det var för en månad sedan. Då: pojkvän, kombo, student, blivande sambo. Nu: singel, ensamboende i tvåa, har fått arbete, blivande kombo. Här kan man tala om en riktig identitetskris. Jag tror att efter den här helgen så kommer allt kännas lite bättre. Jag har sörjt samma person så många gånger nu, nu tänker jag blicka framåt och njuta av livet. För det är så vackert i all sin oförutsägbarhet. Alla vackra möten, alla vackra människor. Stäng inte in er och sörj, gå ut och njut av andra och av ert eget sällskap. Njut av att det är maj, att solen värmer på bara ben, att rosévinet är kallt och smakar fantastiskt i sällskap med fina vänner, att hela naturen blommar ut i vacker skrud och bäddar in allt i ett romantiskt grönt täcke. Njut av att människor är ute och skrattar. Njut av att flörta med mannen på andra sidan uteserveringen, njut av att hela staden doftar av nyutslagna blommor.
Ut med er och lev!

Kräver tillbaks mitt liv

De senaste dagarna har världen fullkomligt vibrerat av stress, hets och ovisshet. Igår kl 21 lämnades första utkastet av den kompletta uppsatsen in. Vi andades ut, log, kramades och firade med ett glas rött och getost (!!!) på en liten restaurang innan vi hasade oss hemåt för att ta igen lite sömn. Jag önskar jag kunde säga att jag nu skulle ut och fira Valborg med resten av den bubblande, sprudlande och berusade staden - men så är inte fallet. Jag ska befinna mig på jobbet för ett dygnspass om ca sju timmar, så inget festande här inte. Jag tror dessutom att är en mycket god idé att hoppa över alkoholen denna helg då mitt inre är lite i uppror, och svajande känslor och bubblande vin är en bad bad combination!
Morgonen spenderades med att fylla i ansökningar inför hösten. Fick ett något hoppfullt besked igår som hade kunnat förändra mitt liv. Det kändes som en livslina som kastades ut till mig, nu hänger den två meter upp, utanför räckhåll. Jag kan bara vänta och se om den antingen kommer för att plocka upp mig eller försvinner i fjärran.
Nu frukost sedan ett rejält gympass. Imorgon ska musklerna ömma!

Uppsats för hela slanten

Skriva, fixa, korrigera, ändra, ändra tillbaks, googla, söka, läsa, räkna. Så ser mina dagar ut nu. Om ca tre veckor ska vi vara klara, det fixar vi. Vi är mycket effektiva, nemas problemas. Lite annat som ska hinna med under tiden med. Åker på torsdag, lilla krabaten ska på semester - ska lämna honom hos några lekkompisar onsdag kväll. Onsdag blir det intervju. Imorgon arbete på mottagningen. Det rullar på! Vaknade 5,55 idag, iväg till spinning-pass innan jobb, nu är jag galet trött och ska somna och drömma sött. Imorgon en liten springtur innan jag ska till tandläkaren.
Nattinatt

För mycket för att fånga i ord

Lördagens lilla möte var fantastiskt. Vilken kärleksfull man, så genuin och äkta. Ett leende och skratt som når rakt in i djupet av min själ. Jag har läst flera böcker av His Holiness the Dalai Lama, men att höra alla orden irl gjorde att de verkligen landade. Jag blev påmind om vad som är viktigt i livet, jag bär det med mig i en kokong i mitt inre. Som en brinnande sol, en eld som aldrig slocknar. Ledorden under mötet var helt klart compassion, education, love, sincereness. Han pratade om vad vi skulle föra vidare till nästa generation, hur han ser människor för vad de är - människor - oavsett kostym. Genom att bemöta varje individ som sin mänskliga broder eller syster med ett genuint, varmt leende så förmedlar man mycket och river murar emellan oss. Han sa så mycket fint och hela upplevelsen var för mycket för att fånga i ord.

Stor dag

Idag ska jag få äran att lyssna på denna vise guru, jag är otroligt förväntansfull, det kommer bli mycket fint, det är jag säker på. Ska spara känslan och hans ord till de där gångerna man behöver lite extra näring och energi. Jag plockar med mig ett litet anteckningsblock och förevigar det han har sagt och sprider det vidare till er. Fortsättning följer.

gäsp

Å herre min gud så trött jag är. Trodde det var ett skämt när klockan väckte mig för en kvart sedan. Men det är enda chansen att träna på två dagar så det är bara att bita ihop och ge sig iväg, efter att ha klunkat kaffe som en kamel så klart. Förmodligen kommer det kännas mycket bättre bara jag kommer iväg.
Idag är det exakt en vecka till min nästa lilla resa, den kommer förhoppningsvis bjuda på avslappning, goda middagar, gott vin, flottåkning, tennismatch och sol i massor. Det vill jag tro i alla fall. Vi får se =) Det känn som att ta ett stort steg mellan mina två båda liv. Jag ser fram emot att få ihop dem lite bättre, samtidigt njuter jag av dessa små break. Där släpper jag på ansvarsgränser, på alla måsten och ger mig hän åt varje dag. Det känns skönt men det är alltid ett gissel när jag kommer hem till min vardag då det tar ett par dagar att fånga upp mig själv igen.

Dagen går fort

Nyss hemkommen från en kvällsprommis med ett par vänner, kändes skönt att få röra på sig lite. Dagen har varit full av möten och annat stillasittande. Tidigt imorgon tänkte jag bege mig till gymmet för ett spinningpass samt lite styrka. Sedan är det en föreläsning spikad kl 13 och jobb kl 16. Förhoppningsvis hinner jag med lite annat på förmiddagen... Känns som att det blir mer och mer att göra ju närmare inlämning och examen vi kommer. Men det är spännande!

Nu ska jag bums i säng så jag orkar upp om exakt åtta timmar!

Dålig update

Otroligt dålig update, varje gång jag ska skriva blir jag för rastlös och lämnar datorns skärm. Jag har så mycket tankar och idéer och kämpar med att samla ihop mig. Jag kommer närmare och närmare ett stort vägskäl, jag vet att jag måste välja och i och med det välja bort något. Det är det svåraste. Jag tror att allt bli bra tillslut, jag har pirr i magen men samtidigt en klump som gör sig påmind alltmer ofta. Det är sådana här tider jag lite grann önskar att det fanns ett facit, så otroligt tråkigt så klart. Känner jag mig själv hade jag lusläst mitt facit och fått ett oerhört trist liv. Eller så hade jag gjort revolt, om man kan göra revolt mot sitt facit? Jaja, det är oviktigt - det finns inget facit, vi måste klura ut allt det här själva. Och med ett hjärta som bankar för hårt åt för mycket är det svårt. Det är så mycket jag vill, så mycket jag brinner för. Hur ska jag kunna välja bort något eller någon?
En dag i taget. Nu ska jag kliva i mina nyinköpta gummistövlar och bege mig ut på dagens äventyr.

Tummen upp för vår

Gårdagen blev faktiskt riktigt härlig!!! Jag klarade av både en timmas yoga, 40 min löpning, massor med timmars läsning i solen, en liten dejt med en kär vän samt god matlagning och en film med den obligatoriska godiset. Tummen upp för soliga söndagar!
Idag blir det ett par timmar i skolan, lite träning, lite förberedning och planering samt en del rensande här hemma. Jag har pärmar från utbildningen som ska rensas, har man hamstrat varenda papper i 5 års tid så har man fått ihop stora högar. Nu ska varenda papper vändas och vridas på under tankfullt hummande, var för överleva vad ska kastas? Dessutom tror jag en stor del av min garderob är redo att bli utrensad!

Bild härifrån

Ånger

Sekunden jag öppnar ögonen så kommer jag ihåg varför jag skulle ha en lugn helg utan för mycket alkohol. Huvudet dunkar, munnen känns torr och jag har en olustig känsla i bröstet. Jag lyckades mota ut katten ur rummet, stänga dörren och efter att två ipren intogs fick ett linne agera ögonbindel. Nu, några timmars sömn, en halv kopp kaffe och två alvedon senare har huvudvärken fortfarande inte gett med sig. Men jag är fast besluten att denna söndag ska bli helt fantastisk och lagom produktiv ändå. Kl 11 väntar ett yoga-pass och dessutom ska det bli lite konditionsträning, ett par ansökningar ska postas och kvällen kommer avnjutas med en stor godispåse framför en lagom ansträngande film i min fluffiga säng. Ja, nu tar vi tag i dagen!

Wakes up on the sunny side

Trodde klockan var närmare nio när jag slog upp ögonen i ett soldränkt sovrum, men nej då. Klockan visade på 6,53. En lördag - kom igen!!! Hade det inte varit för en sällskapssjuk och hungrig katt hade jag försökt sova lite längre, men nu är jag i alla fall uppe. Har skypat lite och funderar i skrivande stund på om jag ska vila mina tunga ben eller om jag ska försöka mjuka upp dem med lite jogg? Om en dryg timma har jag en trevlig frukostdate och sedan står shopping och fikor på schemat. Ikväll vin med fina vänner, ingen utgång för mig dock. Vill inte må dåligt imorgon!!
Igår kväll var det fantastiskt trevligt, massor av skratt och god mat. Bästa starten på helgen!

Bild här ifrån

Yeay for fridays

Vaknar tidigt utan klockans hjälp, sträcker på mig, gosar med katten. Smyger upp halvnaken, härligt att bo ensam ibland, i ett nystädat hem. Sätter på en kanna kaffe, plockar i ordning i köket, ställer in torr, ren disk, slänger gårdagens sydsvenska. En kopp gott rykande hett kaffe med mängder av mjölk. Kan ägna lång tid åt morgontidningen, morgonpasset på i bakgrunden. Härligt!

Om en dryg timma ska jag i sakta mak bege mig mot skolan, jobba lite där och sedan dansa och spinna loss på gymmet. Ikväll vankas social tillställning med de allra finaste. En riktig finfredag!!!!

VG trots allt

Trots en uppsvälld mage och en blåsa i munnen vilket är ett resultat av alldeles för mycket och för varm middag, så skulle jag ändå säga att jag får ett VG idag. Efter omständigheterna. Jag lyckades städa hela lägenheten, gå en promenad med en vän, inhandla diverse förnödenheter (läs vin) inför stundande helg, laga en fantastiskt god middag och dessutom klarade jag av att duscha stående (vilket var högst tveksamt för några timmar sedan)! Har haft ett par givande samtal nu ikväll och känner att jag kan lägga mig med gott samvete. Tyvärr så har mina grannar bestämt sig för att imitera en flock ylande vargar kvällen till ära. Studentlägenheter passar inte för en tant som närmar sig 30 och som anser att kl 22 är sovdags. Jag vet inte vad som är mest oroväckande - tantvarningen eller ylandet? Å nej, nu krafsar katten ut sand över ett nystädat golv - P A N I K!!!

Kärlekens dilemma

Kan det inte bara räcka att älska varandra? Är inte det stort nog? Måste tusen andra saker klaffa, hundra planer smidas och till följd av detta en miljon bråk. Hårda ord, lurar som slängs på i örat på den andra. Sömnlösa nätter med ansiktet begravd i en kudde våt av tårar. Hopplöshetens höga berg, verkar stundtals omöjligt att bestiga. Någonstans viskar en röst "varför lät du det gå så långt?", varför var jag en drömmare? Så naiv, romantiserande - trodde att kärleken övervann allt. Kunde inte någon berättat för mig att det är mer komplicerat än så? Nu står jag här, med ett hjärta som värker av kärlek till dig, men avgrunden mellan oss är både djup och lång. Jag ser dina tårar, jag ser hur du bönar och ber - eller är det jag? Jag vill bara sätta mig ner och skrika.

Lägeskoll

Usch, dagen har inte börjat speciellt lysande. Känner att jag helst av allt hade velat gå och lägga mig och dra en filt över huvudet. Jag försöka landa på yogapasset, jag lyckades samla tankarna men blev sedan oerhört trött i hela kroppen. Jag har fyllt på med lite mat nu och hoppas att energin vill komma åter. Annars blir det en liggande dusch och krypa till systembolaget. Eller så ställer jag in allt och kryper ner i sängen. Får jag det?

De närmar sig helg

I uppsatstider tänker man att det borde vara stressigt till tusen, sena sömnlösa nätter, oerhörda mängder kaffe och minimalt med tid till allt annat. Så förefaller det inte vara för mig och min partner, jag skryter lite med att vi dels påbörjade arbetet i oerhört god tid och dels att vi är bra på att jobba undan =) Vi väntar just nu på ett statistikmöte så vi vet hur vi ska börja kika på våra inkommande resultat, tills dess roar jag mig kungligt med allt annat. En del extrajobb för att spara pengar så jag kan vara ledig i sommar, många timmars träning, sökande efter lämpliga jobb, läsning och idag och imorgon ska jag sortera gamla papper! Idag har jag dock lite arbete på mottagningen att ta itu med innan det blir step och yoga för hela slanten! Imorgon är det i stort sett helg för mig, härligt!
Jag trivs som sagt bäst med en mer strukturerad tillvaro, men jag gör mitt bästa. Nästa vecka är min partner in crime tillbaks och då kan vi göra inget tillsammans =)

Spännande utmaning

Om två veckor ska jag göra något mycket spännande, fick besked i morse och det pirrar i magen. Hjärtat slog hårt i bröstet långt efter. Det kan bli början på något helt nytt, en spännande utmaning. Men det är inte säkert, vi får se. Men å, så roligt. Jag håller tummarna och tänker positiva tankar om framtiden. Nu jobbar jag med förberedelser inför morgondagens klinikarbete. Hade tänkt yoga lite vid 15, men kanske får jag skjuta på detta, vi får se hur långt jag hinner på en timma.
Skriver med lätta fingrar och läser med pigga ögon, och vad jag älskar mitt val.

God natt

Härligt mör i kroppen efter ett intensivt spinningpass, kläderna kunde vridas ur efteråt vilket känns som ett bra betyg. En tallrik gröt och en lång dusch och nu är jag redo att krypa ner och sova, ingen klocka väcker mig imorgon. Lyx! Somnar med ett leende på läpparna efter att ha träffat en av mina finaste vänner, blir varm i hjärtat bara jag tänker på henne!!!
Nattinatti

Att leva

Jag har en förmåga att drömma mig bort och fantisera om en vardag som är lyxigare än det glassigaste magasin man kan tänka sig. Jag har till exempel sedan ung ålder drömt om att växa upp och gifta mig med en stilig herre. Varje morgon sitter vi i vårt soldränkta kök i den vackra charmiga villan i utkanten av staden. Vi bär matchande vita lexington-morgonrockar och dricker starkt nybryggt kaffe med varm mjölk och söt färskpressad apelsinjuice. Våra bedårande barn säger något lustigt och vi skrattar varmt, tittar varandra djupt i ögonen och konstaterar att vi har skapat de vackraste, smartaste barnen och att vårt liv är perfekt. Som taget ur en b-reklam för gomorron-juice, jag vet! Jag har fler exempel på fantasier av denna kaliber, jag bär dessa i mitt hjärta för jag vet att den smutsiga, ärliga verkligheten skulle döda dem efter en endaste dag. Men jag kan inte sluta drömma, min vardag kanske kommer handla mer om stress och att få allt att gå ihop. Men dagar som idag, när jag har höga krav på mig själv med allt som ska hinnas med plockar jag fram min gomorron-dröm och tänker på vad jag värderar i livet. Kanske är det inte den fläckfria ytan som är det viktiga, kanske är det solen och leendena? Att få tid med sina nära och kära? Att ibland bara få andas, ta sig tid att pressa juice från solmogna apelsiner och läsa morgontidningen på bekostnad av dagens löprunda. Vardagen är charmig med all sin imperfektion, men oj vad härligt om den där filmmusiken hade spelats i våra riktiga liv, om det fanns en liten gnutta hollywood-romantiserad-glans varje dag. Vi får göra det bästa av situationen alla till mans - mer vardagslyx!

Vakna på rätt sida

Vissa mornar känns allt rätt när jag vaknar, solen går upp i en fantastiskt färgglad symfoni, kaffet är starkt som attan och med mjölk i bildar det en ljuv fyllig dryck som jag inte kan motstå. Hittar en tjänst som ger mig otroligt positiva vibbar och min intuition säger att det här kan vara den rätte. Känner mig pigg och fylld av energi fastän morgonen är tidig, idag är ingenting omöjligt. Om 40 minuter ska jag flyga till jobbet och sedan efter lunch kommer allt bli snäppet bättre om möjligt. KÄRLEK!!!

ps. jag drömde i natt att en buddhist skulle döpa mitt barn, otroligt fin dröm faktiskt. Den lilla detaljen att jag inte har något barn tycker jag vi struntar i!

We've all been there

stackars

Nu tycker jag synd om mig själv, efter så mycket hårt arbete förtjänar jag väl inte att ligga nedbäddad med huvudvärk? Eller kanske är det just därför. Jag har i alla fall skrivit en ansökning och nu ska jag snart släpa mig in till köket och försöka hitta något ätbart. Sedan blir det nog ryggliggande resten av kvällen. Hoppas att bli lite uppiggad av en viss stilig herre om någon timma. Imorgon är det åter några timmars jobb som väntar, sedan lite möten och en härlig dejt som jag ser fram emot massor.

beauty

Tvivel - hör det livet till?

Ju längre tiden går, ju starkare växer sig tvivlet i mitt bröst. Jag ser olikheterna tydligare, ser de skarpa kanterna som bildas mellan dig och mig. Avgrunden? Min vilja, mitt behov av att analysera allt, vända och vrida på minsta detalj, se saker i nytt ljus, försöka förstå, söka efter något mer. Fascinerad av bottenlösheten, hur mycket som ryms i oss, i världen. Din irritation som väcks, du som vill skratta, ha ett lyckligt hjärta utan problem, utan mörka skuggor. Jag står för skuggorna, mitt tvivel, mina frågor. Du tar livet med en klackspark, nästa dag är aldrig fullt planerad, du tar minuterna och timmarna som de kommer, spontanitet är ditt ledord. Jag köpte en ny kalender idag, ytterligare en för att perfektion och ordning gör mig lugn. Mitt hjärta slår aldrig i lagom tempo, det slår för hårt eller för långsamt, dramatiskt kallar du det. I din värld där lagom styr, lugn, allt ordnar sig. Där finns inte plats för ett hjärta som bankar sönder mitt inre, ett svart hål där ångesten samlas. Mer tillåtet är det bubblande ruset, skratten och lyckan - i lagom dos.
Alla dessa olikheter, hur ska vi kunna forma en enhet, bli ett, hitta ett mellanting där vi kan slå oss ner. Jag bestämmer mig för att det inte går, att min framtid ser annorlunda ut. Då ringer telefonen, jag ser dig på skärmen, du ler åt mig, ett leende som värmer trots alla tusentals mil som finns emellan oss. En varm trygg hand på mitt hjärta, lagar sprickorna. Och då vet jag, det är du - det är alltid du.

Andas

Känns skönt att vara hemma igen och det ska bli underbart att få sova i min egen fantastiska säng. Fick ett fint välkomnande av en mycket needy liten krabat. För att släppa jobbet lite så blev det lite löpning och Afrodans, ska ju trots allt tillbaks imorgon bitti så det gäller att ta till vara på den lediga tiden. Hade hoppats på lite sällskap ikväll men som vanligt var det ingen hemma. Känns lite trist, jag gillar att vara ensam men hade sett fram emot en tid med massor av skoj innan det "riktiga" livet börjar. Nåväl, bitterhet klär mig inte, så ska nu njuta av choklad och te innan jag kryper till kojs.

Utmaning

Fredag, helg = jobb

Helgkänslan känns mycket avlägsen denna morgon, men jag sörjer inte för det. Har fantastiska 6 timmar innan jag ska cykla iväg till jobbet. Tvättmaskinerna går för fullt i källaren och jag skriver listor för vad som ska uträttas dessa värdefulla timmar.
Happy friday!!!

Kvällsnöjd

En timmas yoga fick mig att landa i mig själv igen. Jag glömmer gång på gång hur viktig den här timman är för mig, ett par i veckan så håller jag mig i mental och emotionell form. Lika viktigt som den fysiska formen, lätt att glömma. Ikväll ska jag njuta riktigt mycket av att vara hemma, andas och ta hand om mig själv. Två nätter framför mig kommer spenderas på jobbet, det kommer nog gå alldeles utmärkt men oj så skönt det är att sova i sin egen säng i jämförelse. Bara en liten detalj som saknas, men 21 nätter till innan jag inte behöver längta mer, det kommer gå snabbt - det är jag övertygad om!!!

Alone again

Nu är jag ensam igen i mitt hem. Det har varit trevliga dagar men det är ändå skönt att bara behöva tänka på sig själv igen och inte anpassa läggdags och uppstigning efter någon annan. Jag har skrivit en del på morgonen, ska strax iväg till mottagningen och sedan lite skola. Direkt efter tänkte jag försöka ta en sväng till gymmet för lite spinning och yoga. Sedan är jag nog härligt trött ikväll.
Dagens minus är definitiv att regnet piskar hårt mot rutan och mitt hjärta känns lite tyngre än vanligt. Jag tänder doftljus och försöker att stänga ute känslan av att allt inte står rätt till. Jag fixar och donar för att öka känslan av välbefinnande. Hoppas på att det ska fungera, vet av erfarenhet. Människor har ofta mer makt över sitt eget mående än vad man kan tro, inte alla så klart. Men många. Jag samlar bilder av mina nära och kära inom mig och allt annat som jag är tacksam över och känner att välbefinnandet smyger fram igen, sakta men det finns där.

namaste

Update

I veckan visar jag en gäst runt i vår vackra omgivning. Ett bra sätt att på nytt uppskatta sin stad, lite "se det med nya ögon"-principen. Annars lite arbete på alla möjliga håll kombinerat med en tur upp till gymmet så fort jag hinner. Hjärtat slår lite extra, både av förväntan och irritation. Siktet är ställt framåt, fast beslutsamhet och endast enstaka sidoblickar!

Vardag igen

Efter en mycket trevlig helg så är det återigen måndag, skola, jobb och annat vardagsbestyr. Det gör mig inget, helgen var underbar så jag känner mig redo!! Har hunnit med ett tidigt spinningpass, lite givande handledning på förmiddagen och precis fått i mig lite lunch. Nu är det dags att ta itu med lite excel-kalkyleringar. Inte den roligaste uppgiften, men ikväll blir det mys med en fining och dessutom väntar jag långväga besök.
Happy monday!

Helg mood

Angenämt att vakna till strålande sol, gick lätt att komma upp ur sängen. Någon har varit hungrig hela morgonen och krävt uppmärksamhet sedan kl 6, men har ändå lyckats tvångsgosa honom lugn till kl 8 med rinnande kliande ögon som resultat. Ja, allergi är inte att leka med!
Om en timma går bussen till min kära mor, ser fram emot mysigt umgänge, läckra butiker och härliga caféer. Ikväll vankas middag och vin. Mm, härliga lördag!!!

ett besök på Hylkegården hör österlenvisiterna till

vacker, sprudlande fredag

Fredag kväll, vänners skratt klingar i rummet runt omkring. Berusad av lycka och förväntan. Nya vänskapsband skapas och stärks. Så skulle jag beskriva min kväll. På bussen hem fick Lars Winnerbäck hålla mig sällskap i lurarna, han står för mitt tonårs-jag. Den mannen kan skriva så det berör, på djupet. Jag känner hur både lycka och frustration blandas i hans toner, och framförallt i hans ord. Minnet från turbulenta tonårshjärtan som tyvärr sällan är i samklang. Nu känns sängen underbart lockande. Har en lite galen filur som springer runt, massor av överskottsenergi i de små tassarna. Vi får se hur många timmars sömn denna natt bjuder på!

Well well

Ja, idag fick jag glada nyheter som värmde mitt hjärta. Men samtidigt väcktes en irriterande stress i magen. Mitt humör sjönk lite till botten och nu gäller det att jobba upp det. Fick helt enkelt se en ny sida av mig själv som jag behöver arbeta med. Jag tror att vi människor är i behov av utveckling livet igenom, på många olika plan. När vi möter nya erfarenheter i livet så får vi även tampas med nya problem och se sidor av oss själva som inte varit lika framträdande tidigare. Vi blir aldrig fullkomliga eller perfekta - och det är väl just det som är så underbart!

Boktips

En av mina favoritsysselsättningar är absolut att läsa. Under studietiden har detta kommit lite i skymundan då det alltid finns en kursbok som väntar på att bli läst så fort man har en stund över.
För ett par veckor sedan fick jag ett ryck och en bok som jag sträckläste då var Vänner och älskare av Theodor Kallifatides. Jag älskar hans språk, hur han beskriver människans känslor och tvivel på ett alldeles utmärkt sätt. Handlingen är inte så komplicerad, men beskrivs på ett underbart målande sätt. En bok precis i min smak. Nyligen har jag även påbörjat Shantaram, jag har kommit en tredjedel in i tegelstenen och tycker riktigt mycket om den. Det är fantastiskt att få läsa om hur någon för första gången upptäcker ett nytt land, ny kultur och upptäcker hur spelreglerna ser ut. Samtidigt blöder det i hjärtat när man blir påmind om hur mycket ondska och lidande det finns i vår värld. Shantaram får definitivt följa med på min lilla weekendtripp imorgon.

TGIF

Grå morgon med regn i luften. Så snabbt man vänjer sig vid fint och torrt väder. Just nu känner jag mig så typiskt svensk som bara tjatar om vädret men jag känner hur hela min själ kräver sol och värme.
Dagen bjuder på ett seminarium, lite spinningstyrka och sedan hem för att städa lite i eftermiddag. Ikväll har vi planerat in en afterwork en bit härifrån, får se om jag lyckas ta mig dit. Känner mig lite slö för tillfället och ska iväg tidigt imorgon bitti. Men jag ska göra mitt bästa!!!

bild som knäpptes på lilla resan

några glas rött senare

Tillbaks från mysigaste kvällen, trevligt prat med finfina människor. Härlig musik i bakgrunden och en atmosfär som får torsdagen att lysa upp som en härlig liten bubbla mitt i veckan. Nu är även biljett bokad och påsken är räddad! Ligger nerbäddad under tjockt duntäcke och somnar snart till halv-åtta hos mig, veckofinal!!!! Nattinatt

Half way through

Nu var halva dagen gången, jag är hemma för ett kvickt mellanmål bestående av äpple och knäckemacka innan jag cyklar vidare till andra sidan staden. Ett möte kvar.
Dagen har bestått av produktivt arbete i bästaste sällskapet, ett möte som gick superbt och härligt med sol. Ikväll blir det jazz och ett glas rött. La vie est belle!!!

And there is thursday

Ny rutin att vakna 5,55. Early bird for sure. Skönt att komma igång tidigt, ska strax cykla iväg till gymet för ett kort men intensivt spinningpass och ett ännu kortare styrkeblock. Sedan blir det arbete och lunch med min partner in crime, möte med handledare, personalmöte och ikväll jazzkväll med ligan. Det kommer bli en bra dag!

kvällsfunderingar

Produktiv dag, försöker få olika planer att gå i lås med varierande resultat. Det är alltid någon sida av myntet som måste vändas nedåt. Det får bli ett nytt försök imorgon tror jag, just nu är ögonen fyrkantiga och hjärnan tom. Ibland kan jag se fram emot en lugn, mysig kväll hemma. Sedan är det något som dyker upp och det blir istället stressigt och omysigt. Detta fyller mig med en känsla av besvikelse, jag vill bara vrida tillbaks tiden och börja om. Plocka fram en bra bok, dricka en kopp te och lite uppskuren frukt, tända några doftljus, lite skön musik på datorn. Istället har jag hysteriskt bläddrat och letat på nätet, utan resultat. Fyra timmars arbete - and nothing!!! Och detta var min enda chans denna vecka att ladda batterierna på hemma-vis. Attans!

Wednesday diary

40 min morgonspring gör under med humöret under resten av dagen. Jag hoppas det gäller idag också, jag behöver boostas just nu för att orka med tunga bitar runt omkring mig. I bästa fall kan lunchen intagas på en solig bänk, å det hoppas jag. Mer positiv energi - ge mig, ge mig.
Har redan hunnit med ett par mail, skickat iväg jobbansökningar, träning, frukost och annat morgonpyssel. Snart promenad till Universitet för lite möten och jobb.

Känner mig fortfarande fylld av energi från gårkvällen. Finaste människor, ni gör mig så lycklig. Blir lite tårögd!

Vår?

Vågar man hoppas på att det är våren som har kommit? Solen strålar från en fullkomligt molnfri himmel, värmde skönt i ansiktet på vägen från gymmet. Termometern visar den galna temperaturen av 14 grader (!!!!). Å vilken lycka!!! Tyvärr har jag förbrukat min arbetsfria tid idag med spinning och yoga. Nu får jag snällt sitta inne och skriva, men det är helt ok! Jag "måste" nog springa ut med sopor och hämta lite paket som en liten (sol)paus sedan :)

Spöklika timmar

Min nya sak är att vakna oerhört tidigt på morgonen, så där tidigt att det vore lite halvgalet att gå upp men att somna om ett par timmar till känns omöjligt. När jag väl lyckas falla in i drömmarnas land i en orolig sömn så känner jag mig tröttare än tröttast när klockan ringer. Dålig vana. Min kära på andra sidan Europa har tydligen samma problem. Ibland är hjärtan starka och synkade, eller hur?!

Dagen inleds med massor av koffein med en varm sol i ryggen, sedan till skolan ett par timmar, till gymmet för att köra lite spinning och yoga och lite arbete hemma i eftermiddag. Kvällen bjuder på underbart sällskap, något jag ser fram emot i massor!!!
Happy tuesday

I wish

Det finaste som finns kan vara att få sova bredvid någon man älskar. Att få krypa tätt intill på kvällen, veta att personen finns kvar när man vaknar igen. Att få avsluta en fin dag och påbörja en ny med sin speciella person. Det är nog det jag saknar mest. Småpratandet om dagen som passerat, reflektioner, fnitter och skratt, allt det där som så snabbt blir så vardagligt men ack så värdefullt. Önskar att min speciella person låg och väntade på mig nu, då skulle jag krypa ned, släcka lampan och berätta små hemligheter.

Soft start

Måndag, inte alls lika produktiv som planerat. Men men, vad gör det om hundra år? Fick gjort min handledning vilket alltid gör mig pepp, dammsugat och tvättat, tränat spinning och lite styrka, handlat mat samt grönsaker på torget, lagat en god vegetarisk curry och nu slappar jag lite framför datorn. Borde egentligen förbereda lite för morgondagen, men går nog upp tidigt istället och kikar på det. Jag har ju min kära lilla krabat som ser till att jag kommer upp tidigt varje morgon. Just nu leker han med en bläckpenna, att bära runt på allt han hittar är favoritsysselsättningen. Och att bita sönder papper i tusen småbitar, inga viktiga papper framme med andra ord!!! Men, när man bor så gott som själv så är det mys med lite sällskap, trots stök och bus.
Ja, inlägget verkar bli lika produktivt som dagen...

underbar marknad som vi shoppade loss på förra veckan, inte riktigt samma sak att handla på torget här inte =)

kaffet är i alla fall gott

Tomt att vakna idag, men nu tar vi nya tag och ser till att det blir en bra dag =)

once again

Tungt hjärta, tårar brännande innanför ögonlocken, tomheten hotar att ta över. Ännu en gång i samma situation. Det blir bättre, det går över. Det är bara tillfälligt. Jag vet, men det är ingen tröst just nu när jag är på väg härifrån, lämnar min kärlek utan en returbiljett. Vi har ett fantastiskt förhållande där vi ger varandra utrymme att leva och upptäcka, kärleken håller för det mesta. Vi har båda två fått en otrolig möjlighet att få se nya länder, kulturer och möta nya människor, tack vare vår kärlek till varandra. Trots att det finns så mycket bra så är det bara den mörka sidan jag kan se nu. Tomheten, de hjärtekrossande avskeden, salta tårar, kalla ensamma nätter och en längtan utan dess like. Å, det gör redan ont..

to the market

Idag har jag lovat att vara lite huslig och fixa lunch till en hårt arbetande man, ett uppdrag jag tänker ta på största allvar. Så fort huvudvärken har botats med två ipren ska jag ut och leta goda råvaror att stoppa i pastan, alltid ett äventyr här =) Jag älskar att handla mat i andra länder, utbudet är helt annorlunda och även när man tror man vet vilka smaker man kan förvänta sig kan man ha helt fel! Spännande!

Dagens minus är definitivt att det redan har hunnit bli fredag, det gör mig så ledsen att jag måste lämna honom igen. Jag vet att vi syns igen, men den dagliga saknaden är så stor att det gör ont i hjärtat. Svidande, tappa-andan, vet inte vad jag ska ta mig till-ont. Men vi har faktiskt nästan två dagar kvar tillsammans, och det är lycka. De ska spenderas på många bra sätt. Och sedan så är jag faktiskt världens lyckligaste som har någon så fin, som älskar mig lika mycket som jag älskar honom. Det måste vara det allra finaste.

Efterdyningar

Gårdagen vände och blev fin. Fick energi av att springa i den soliga parken, alla stirrade och tyckte det var mycket märkligt att 1. springa, 2. ha linne i vad som här anses vara "kyligt" (ca 20 grader) och 3. att ha färgglada kläder - inte ok ;)

Kvällen tillbringades med att fira finaste. Öl och Irish coffee intogs i mängder, många spännande samtal med sprudlande personligheter och från andra sidan av rummet kom blickar från min älskade, så fyllda av kärlek att fjärilar dansade i min mage. En underbar kväll som avslutades med ett spontanbesök på Casinot där jag lämnade bort mina spelcheckar för att istället föra djupa samtal och förtära gin o tonic i baren. Med ett stort leende gick jag till sängs och konstaterade att det finns så många fina människor överallt.

trött och slö

Usch, idag är energinivån låg. Vill helst bara krypa upp i soffan och slumra, har sovit otroligt dåligt. Låg vaken länge mitt i natten och funderade. Det är som att jag bara väntar på en pollett som ska trilla ner, att jag ska förstå, för överblick. Men det händer inte. Attans. Ska göra mitt bästa för att inte slösa energi på det mer. Försöker hitta balansen mellan planering och att uppskatta nuet. Men nu tycks planering omöjlig, framtiden är bara okända marker och detta påverkar förmågan att uppskatta nuet. Som många andra har jag upptäckt att det är så mycket lättare om man vet vad som ska komma så att den oron inte behöver existera. Slutbabblat, nu ska jag försöka ta mig i kragen och ge mig ut för lite motion!!

ojojoj

Jag har hittat en blogg som verkligen får mig att gå igång. Redan som liten tjej tillbringade jag gärna lördagarna med att städa och omorganisera mina lådor, bokhylla och mitt skrivbord. Ikeas förvaringssystem och garderober får mig att drägla och ett välordnat skafferi kan bidra till att en liten lyckotår fälls. Nu är jag inte världens bästa på att hålla ordning längre (speciellt inte i garderoben som är helt kaotisk!!!) men det hindrar inte att man kan få titta och drömma lite! Check it out!!!




(bilder från http://organiseramera.fugu.se/blog/)

När känslorna tar över

Hjärna vs hjärta, logik vs emotioner, balansen kan kännas svår. Ibland tar känslorna överhand och resultatet kan bli katastrofalt - eller kanske just den vändpunkt som behövdes. Planering och logik är vad jag vill uppnå, men känslorna låter mig sällan komma dit. Dramatiska utspel som känns självklart i stunden kan några ögonblick senare verka otroligt överdrivet. Men det är så vi lever, en del är jämna utan känsloutbrott eller ens känsloyttringar, en del skrattar ofta och gråter ofta. Jag tycker nog det är fint, att våga känna efter och våga agera utan att allt ska dubbelkontrolleras i hjärnkontoret. När man älskar så älskar man, det går inte att förklara varför eller hur - det är bara hjärtat som tar över när du ser honom. Både på gott och ont.

Rudolf

Rudolfvarning på mig ikväll, näsan är illröd och ansiktet bränner lite härligt skönt. Ja, jag vet - jättefarligt!!! Men min brist på sol gör att jag bortser från det den här veckan... Det var faktiskt under morgonens löprunda (som bara var halvsolig) som den första varningen kom. Jag tyckte folk tittade lite extra konstigt på mig när jag vandrade hem från parken, men det ingår i kulturen att stirra ut folk här så jag brydde mig inte nämnvärt. På med keps och solisar, linne och shorts - sedan intog jag liggande läge ett par timmar på balkongen. Lyckades dåsa till så där sommar-semester-skönt, hörde bilar som tutade och barn som skrek i bakgrunden, några hundar som skällde och någon som byggde hus i närheten - till detta lät jag ögonlocken bli tunga, boken trillade ur handen och solen värmde riktigt skönt! Som eftermiddagsfika gick vi till crèpe-stället precis i närheten där den godaste crèpsen återfinns - en malibu-crèpe med vit choklad och kokos (ja, det smakar helt fantastiskt!!!!!). Sedan lyckades jag smälla i mig ett helt choklad när jag tittade klart på en film jag somnade till igår kväll - men hey, semester ju ;)

Nu måste jag försöka conceala över rudolf-näsan och bege mig ut på middagsjakt, jag tror jag hittar nu. Vinet lockar!!!


www.clipart.com

fånga dagen

Idag är det första dagen jag får klara mig själv här då min fina har ett jobb som måste skötas även vid sådana här visiter. Då han alltid varit min självklara guide och sällskap i staden blir detta en ny utmaning. Även jag har en del jobb att göra, men jag hoppas även jag kan klara av en löparrunda i parken utan att springa vilse och kanske även hitta in till ett kafé (och förhoppningsvis även tillbaks hem igen). För den oinvigda så kan det tyckas vara en löjligt simpel uppgift, men med ett lokalsinne i stil med ett kylskåp och en stad som starkt vägrar vägskyltar och gatunamn så är det betydligt svårare. Tyvärr så verkar det fina vädret ha gömt sig, himlen är grå och små regndroppar hänger i luften (som för övrigt har den angenäma temperaturen av ca 20 grader) - men ingen kyla så långt ögat kan nå. Det är alltid något. Bekämpar i skrivande ögonblick mitt morgon-koffein-behov med en kopp yerba mata, fungerar helt okej faktiskt. Inga skakningar eller aggressioner. Jag ser en strimma blå himmel och hoppas, hoppas att jag kan hitta till ett kafé och läsa i solen, å så underbart!

under solen vill jag vara

njuter

Å vilka härliga dagar, jag njuter i fulla drag av att kunna gå utan jacka, att näsan svider lite röd och att solen bränner på bara armar. Addera sedan kärlek i massor, god mat, strand och långa promenader så har ni min helg!!! Snart blir det lite pasta på en restaurang i närheten, ett glas rött till det och en ganska tidig kväll. Mitt hjärta hoppar av lycka nu och jag kan inte sitta still längre för att skriva!!!!

ut i solen

Vaknade av att det stökades i köket, krabaten ville ha uppmärksamhet och jag kände mig utvilade. Utanför så börjar solen visa sig bakom de tjocka moln som varit ett tryggt gömställe de senaste dagarna. Jag hade planerat in ett spinning styrka-pass idag men tror att jag ger mig ut och joggar lite. Benen fick vila från hårdträning igår då de var helt orkeslösa dagen innan. Igår blev det bara promenad och lite yoga för att sträcka ut.
Ska bara dricka upp kaffet och sedan hoppas jag att benen svarar lite bättre, härligt med frisk morgonluft och att få se en stad vakna till liv =)

den där känslan

Ni vet den där gnagande känslan som kan inta bröst- och magregionen vid de mest oväntade tillfällena. Gnagandet om att någonting inte står rätt till. Du vågar inte riktigt plocka fram oron och granska den i ljuset på grund av rädsla för att den då ska besannas. Istället trycker du bort den, sväljer, distraherar dig med annat. Men hjärnan är inte alltid så lättdistraherad, bilder flyger förbi, innan du hunnit dra ett djupt andetag har tankarna multiplicerats och hotar att ta över din existens. Detta sker för ett ögonblick, i nästa stund är du redo att möta omvärlden igen. Det gnager fortfarande, men all energi går åt till att blunda. Väck inte det djur som sover.

bättre sent än aldrig

skitväder

Idag håller man sig helst inomhus, vilket är precis vad jag har gjort. Hela förmiddagen gick åt till att packa. Jag provade som sagt en ny packmetod där inte enstaka plagg hamnade i väskan utan hela outfits åt gången. Därför har jag provat och vikt och vikt upp och provat om ett x antal timmar. Men nu ligger ett antal snyggt kombinerande klädkombinationer säkert i väskan. När ingen såg slängde jag i några extra toppar - har väl inte dödat någon? Efter ett mindre trevligt tandläkarbesök inhandlades diverse förnödenheter att ta med till mitt hjärta imorgon. Passade på att köpa på mig lite örhängen samt lite remove-pads för dels ögonmake och dels nagellack. Japp, shoppa har aldrig varit ett problem för denna dam ;)
På vägen hem slank jag in på ett konditori och köpte med mig en mini-semla tills kvällsfika. Å, så gott!!! Men innan dess blir det lite vin och mat i gott sällskap!!!

Halfway through

Ute är det grått grått grått, kan knappt förstå hur det kan vara så grått... Jag är glad att jag bytte det tilltänkta löppasset mot lite spinning plus gym. Benen var galet trötta, måste ha varit måndagens intervallpass samt gårdagens spinning som satt sina spår. Jag svettades som en galning men kom inte upp i puls, benen var för tunga. Förstår mig inte riktigt på det här med pulsmätning, vissa dagar är det superlätt att komma upp andra dagar (som idag) kämpar jag för att nå hög ansträngningsnivå. Jag antar att det är dagsformen samt hur bra man ätit mm som spelar in, har inte lyckats hitta något bra mönster än dock...

Har precis käkat lite pimpad havregrynsgröt och lite rött te till lunch och nu funderar jag på nästa move. Har lite jobbansökningar att kika på samt måste hinna städa innan jag åker (min städvecka). Har även lite mail och saker att svara på - plus en bok som jag vill hinna läsa ut ;) Lutar åt att boken vinner - i alla fall en stund. Om tre timmar är det jobbdags. Missade att äta semla igår, tänkte ta med en till jobbet att dela där - men fanns bara i tvåpack i min lilla ica-butik. Blev en påse naturgodis istället - kommer smaka mums ikväll!!!

exalterad

Weather.com visar att mitt nästa resmål kommer ha en härlig temperatur nästkommande vecka, det spritter i hela kroppen när jag tänker på att jag om tre dagar får dricka cappucino i solen. Å, underbara sol, värme, glädje - älskar!!! Hade det varit lite varmare här idag så hade jag snörat på mig löparskorna och gett mig ut i den friska morgonluften. Tyvärr så är det typ minus fyra grader och jag strejkar mot det! Morgonen ska vara behaglig. Ligger fortfarande i sängen och knapprar. Ska hämta en kopp kaffe och redigera lite innan jag gör mig i ordning för att traska iväg mot dagens äventyr.

Behöver börja packa också, denna gången måste jag ha med mig både varma och svala kläder, samt att jag ska ha med mig en del grejer hem också. Så det gäller att packa klokt och inte som i vanlig ordning bara kasta ned alla plagg som tycks om. Väl framme på resmålet så inser jag alltid att jag inte tog med något vettigt att ha på mig trots en full väska. Hur lyckas med det?

Nedräkning

Och så var det bara tre dagar kvar. Dessa tre dagar fylls med plugg och jobb, träning och lite vin på det. Blir finfint! Har precis haft temys med tjejerna, det är med ett varmt, lyckligt hjärta jag kommer hem. Förstår inte hur jag ska klara mig utan dessa fina, kloka och underbara vänner. Känner ett styng i hjärtat bara vid blotta tanken. Men där är vi inte ännu!

Nu ska jag krypa ned i sängen och kika på lite halv åtta och sova tidigt. Imorgon har jag bokat rum kl 9 och ska försöka hinna med lite redigering innan dess. Grannarna har gäster, de skrattar högt - så där högt folk bara skrattar när de druckit lite vin. Alla hämningar släpper och det blir liksom lite bullrigt, folk försöker överrösta varandra. Men på något sätt låter det fint, och trivsamt. Som att jag när som kan traska ned för lite sällskap, härlig tanke!

Nya idéer

Igår fick jag en sådan fin idé, den ploppade upp i huvudet och bara växte och växte. Jag skyndade att plocka upp telefonen för att diktera in de flyktiga tankarna. Jag tror att det kan bli något fint, om energin och motivationen räcker hela vägen, det är den som brister ibland. Självförtroendet sjunker och istället samlas idéerna skamset på hög i ett avlägset hörn. Någon gång då och då pockar de på uppmärksamhet, men efter tillräckligt många avvisningar så sjunker de ihop under tystnad, vågar inte besvära någon med sin existens längre.

write and make a difference