Att leva

Jag har en förmåga att drömma mig bort och fantisera om en vardag som är lyxigare än det glassigaste magasin man kan tänka sig. Jag har till exempel sedan ung ålder drömt om att växa upp och gifta mig med en stilig herre. Varje morgon sitter vi i vårt soldränkta kök i den vackra charmiga villan i utkanten av staden. Vi bär matchande vita lexington-morgonrockar och dricker starkt nybryggt kaffe med varm mjölk och söt färskpressad apelsinjuice. Våra bedårande barn säger något lustigt och vi skrattar varmt, tittar varandra djupt i ögonen och konstaterar att vi har skapat de vackraste, smartaste barnen och att vårt liv är perfekt. Som taget ur en b-reklam för gomorron-juice, jag vet! Jag har fler exempel på fantasier av denna kaliber, jag bär dessa i mitt hjärta för jag vet att den smutsiga, ärliga verkligheten skulle döda dem efter en endaste dag. Men jag kan inte sluta drömma, min vardag kanske kommer handla mer om stress och att få allt att gå ihop. Men dagar som idag, när jag har höga krav på mig själv med allt som ska hinnas med plockar jag fram min gomorron-dröm och tänker på vad jag värderar i livet. Kanske är det inte den fläckfria ytan som är det viktiga, kanske är det solen och leendena? Att få tid med sina nära och kära? Att ibland bara få andas, ta sig tid att pressa juice från solmogna apelsiner och läsa morgontidningen på bekostnad av dagens löprunda. Vardagen är charmig med all sin imperfektion, men oj vad härligt om den där filmmusiken hade spelats i våra riktiga liv, om det fanns en liten gnutta hollywood-romantiserad-glans varje dag. Vi får göra det bästa av situationen alla till mans - mer vardagslyx!