Kärlekens dilemma

Kan det inte bara räcka att älska varandra? Är inte det stort nog? Måste tusen andra saker klaffa, hundra planer smidas och till följd av detta en miljon bråk. Hårda ord, lurar som slängs på i örat på den andra. Sömnlösa nätter med ansiktet begravd i en kudde våt av tårar. Hopplöshetens höga berg, verkar stundtals omöjligt att bestiga. Någonstans viskar en röst "varför lät du det gå så långt?", varför var jag en drömmare? Så naiv, romantiserande - trodde att kärleken övervann allt. Kunde inte någon berättat för mig att det är mer komplicerat än så? Nu står jag här, med ett hjärta som värker av kärlek till dig, men avgrunden mellan oss är både djup och lång. Jag ser dina tårar, jag ser hur du bönar och ber - eller är det jag? Jag vill bara sätta mig ner och skrika.