Som att vara sexton igen, minnen väcks till liv av nuet.
Dina armar kring min midja, jag lite snurrig och alltför modig av alla glas vin som slunkit ner för en billig peng. Lutar mig framåt och viskar i ditt öra, vi drar. Du nickar, tar min hand, leder mig ut. Skjutsad hem på pakethållaren, skrattar lyckligt, världen svischar förbi. Mina händer försiktigt runt dig, hojtar att bromsen inte fungerar. Du skrattar. Vill inte vakna om jag drömmer. Lägger oss på sängen, pratar om världen. Du vänder dig plötsligt mot mig, tar mitt ansikte i dina händer, kysser mig. Först mjukt och försiktigt - sedan alltmer intensivt. Kläder kastas, jag vill stanna tiden. Känner hur min kropp vibrerar under dina händer. Så rätt, just nu så rätt. Röker alldeles för många cigaretter på balkongen. Du har min röda fluffiga morgonrock, en scarf som skärp. Jag skrattar åt dig, för du är så fin. När vi slutligen somnar kramar du mig hårt, hela natten. Precis så där man ska göra, så att man känner att det har betytt något. Just detta ögonblick betyder något. Nästa morgon är allt som vanligt, en mjuk kram som hej då, ett leende. Vi hörs. Kanske ser jag dig aldrig igen. Vem vet. Min det var fint. Det gav mig liv igen, det är det som betyder något. Just nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar