Ett ord för mycket, ett ord för lite. Så ömtåligt. Det krävs så lite för att rasera det som såg ut att vara för alltid. Något att komma ihåg, även om det blir realitet eller ej. Förväntningar som inte besannas, som inte existerar i den andres värld. En lögn som antas vila i hemlighet för alltid, uppdagas, ses igenom, döms. Hjärtat krossas, blöder, mer blod än vad som bör vara möjligt. Vilka krav är rimliga, när vi är människor. En fråga som har många svar - inget svar?
En tanke en fredag kväll, kanske blir det inte aktuellt, vem vet? ingen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar