Det är så lätt att glömma hur ömtåligt hjärtat är. Jag glömmer det titt som tätt, tror att det klarar varje fall utan en skråma. Så fort det slår i lagom takt igen tror jag att såren är läkta och ärren obefintliga. Så är det inte. Det krävs inte mycket förrän plåstren ska börja lossna i kanterna och under blottas ett fult, djupt, blodigt sår. Det läker långsamt och ytan lämnas ärrig och knutig, ytan blir hårdare att bryta sig igenom. Hjärtats egen läderhud, skydd mot verkligheten.
När ångesten kryper inom mig, när jag tänder ännu en cigarett, låter vinet svalka en söndergråten strupe. Då kommer jag ihåg hur lätt det är att falla. Hur tiden stannar när marken närmar sig, hur kroppen landar med en dov duns i verkligheten, flämtar efter luft. Hela kroppen värker, hela det inre bultar. Och väl här är det svårt att glömma att hjärtat läker, att det redan imorgon kan kännas så mycket bättre.
Räknare
onsdag 25 maj 2011
Take me out
Take me out tonight
Where there's music and there's people
And they're young and alive
Driving in your car
I never never want to go home
Because I haven't got one Anymore
Take me out tonight
Because I want to see people and
I Want to see life
Driving in your car
Oh, please don't drop me home
Because it's not my home, it's their Home,
and I'm welcome no more
And if a double-decker bus Crashes into us
To die by your side Is such a heavenly way to die
And if a ten-ton truck Kills the both of us
To die by your side Well,
the pleasure - the privilege is mine
tisdag 24 maj 2011
Sista rycket
Sommaren, friheten, ni lurar alldeles runt hörnet. Försöker ta mig i kragen och överleva. En fullbokad kalender hånar mina försök att planera in tid för möten med nya spännande människor på avstånd. Nästa vecka, nästa månad. En balans på kanten till stress och frustration men som bidrar till ett lyckligt leende varje gång jag bli påmind om vad det är att leva. Mitt nya liv är friare, ledigare, inte så många måsten, inte så mycket tvång. Mig själv och mina nära och kära i centrum, inga uppoffringar, inte leva sitt liv för någon annan. Det passar mig alldeles, alldeles utmärkt!!!!
Ser fram emot en kanonsommar med de finaste, festligaste vännerna *kärlek*
Ser fram emot en kanonsommar med de finaste, festligaste vännerna *kärlek*
måndag 23 maj 2011
feel like sixteen
Som att vara sexton igen, minnen väcks till liv av nuet.
Dina armar kring min midja, jag lite snurrig och alltför modig av alla glas vin som slunkit ner för en billig peng. Lutar mig framåt och viskar i ditt öra, vi drar. Du nickar, tar min hand, leder mig ut. Skjutsad hem på pakethållaren, skrattar lyckligt, världen svischar förbi. Mina händer försiktigt runt dig, hojtar att bromsen inte fungerar. Du skrattar. Vill inte vakna om jag drömmer. Lägger oss på sängen, pratar om världen. Du vänder dig plötsligt mot mig, tar mitt ansikte i dina händer, kysser mig. Först mjukt och försiktigt - sedan alltmer intensivt. Kläder kastas, jag vill stanna tiden. Känner hur min kropp vibrerar under dina händer. Så rätt, just nu så rätt. Röker alldeles för många cigaretter på balkongen. Du har min röda fluffiga morgonrock, en scarf som skärp. Jag skrattar åt dig, för du är så fin. När vi slutligen somnar kramar du mig hårt, hela natten. Precis så där man ska göra, så att man känner att det har betytt något. Just detta ögonblick betyder något. Nästa morgon är allt som vanligt, en mjuk kram som hej då, ett leende. Vi hörs. Kanske ser jag dig aldrig igen. Vem vet. Min det var fint. Det gav mig liv igen, det är det som betyder något. Just nu.
Dina armar kring min midja, jag lite snurrig och alltför modig av alla glas vin som slunkit ner för en billig peng. Lutar mig framåt och viskar i ditt öra, vi drar. Du nickar, tar min hand, leder mig ut. Skjutsad hem på pakethållaren, skrattar lyckligt, världen svischar förbi. Mina händer försiktigt runt dig, hojtar att bromsen inte fungerar. Du skrattar. Vill inte vakna om jag drömmer. Lägger oss på sängen, pratar om världen. Du vänder dig plötsligt mot mig, tar mitt ansikte i dina händer, kysser mig. Först mjukt och försiktigt - sedan alltmer intensivt. Kläder kastas, jag vill stanna tiden. Känner hur min kropp vibrerar under dina händer. Så rätt, just nu så rätt. Röker alldeles för många cigaretter på balkongen. Du har min röda fluffiga morgonrock, en scarf som skärp. Jag skrattar åt dig, för du är så fin. När vi slutligen somnar kramar du mig hårt, hela natten. Precis så där man ska göra, så att man känner att det har betytt något. Just detta ögonblick betyder något. Nästa morgon är allt som vanligt, en mjuk kram som hej då, ett leende. Vi hörs. Kanske ser jag dig aldrig igen. Vem vet. Min det var fint. Det gav mig liv igen, det är det som betyder något. Just nu.
lördag 14 maj 2011
back on track
Eller egentligen inte alls. Mitt liv är helt annorlunda från hur det var för en månad sedan. Då: pojkvän, kombo, student, blivande sambo. Nu: singel, ensamboende i tvåa, har fått arbete, blivande kombo. Här kan man tala om en riktig identitetskris. Jag tror att efter den här helgen så kommer allt kännas lite bättre. Jag har sörjt samma person så många gånger nu, nu tänker jag blicka framåt och njuta av livet. För det är så vackert i all sin oförutsägbarhet. Alla vackra möten, alla vackra människor. Stäng inte in er och sörj, gå ut och njut av andra och av ert eget sällskap. Njut av att det är maj, att solen värmer på bara ben, att rosévinet är kallt och smakar fantastiskt i sällskap med fina vänner, att hela naturen blommar ut i vacker skrud och bäddar in allt i ett romantiskt grönt täcke. Njut av att människor är ute och skrattar. Njut av att flörta med mannen på andra sidan uteserveringen, njut av att hela staden doftar av nyutslagna blommor.
Ut med er och lev!
Ut med er och lev!
söndag 1 maj 2011
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)