Ingen vanlig dag

Hemma från nattens jobb, gick helt ok - men ska bli såå skönt att sova i min egna säng i natt. Det finns inget som går upp emot min gigantiska prinsess-säng där jag kan sträcka ut mig åt alla håll och kanter, love it!!!

Idag är det förresten ingen vanlig dag, för idag ska min fina vän flytta in!!! Det gör mig så lycklig, vi kommer har riktigt roligt tillsammans i höstmörkret =) Jag tror vi behöver varandra just nu, någon man älskar att hålla i när livet skakar lite extra.

Denna förmiddag ska jag ägna åt:
- Svara på en del "jobb"-relaterade mail
- Svara på ett mycket personligt och svårt mail.....
- Plugga lite metodik
- Springa en runda (alt. step om det regnar)
kl 13 ska jag vara på universitetet för en underbar (märk ironin!!) statistikeftermiddag på hela 4 (!!!) timmar. Yey.... Har en kaffedejt någonstans i mitten som lockar i alla fall!

Trädet utanför fönstret är härligt oranget, jag vill inte att löven ska trilla av... Kan inte hösten få vara fram till mitten av december i alla fall? Jag behöver färgerna i mitt liv nu

Wednesday diary

Sitter och äter en ganska sen frukost bestående av yoghurt, hallon, banan och linfrön - min favorit!!! Har dock varit uppe sedan 7,30 och redan fått in mig ett par koppar kaffe. Idag började med en ny rutin som jag ska göra mitt bästa för att hålla fast i och senare även utveckla. Jag började morgonen med en 10 minuters Mindful body scan! Efter helgens fantastiska workshop så är jag övertygad om att lite mer medveten närvaro kommer att få mig i balans igen. Jag ler och jag kämpar!!!!

Något annat som är som balsam för själen är löpning, jag passar på att njuta av alla de vackra höstfärgerna och andas in ny energi och ny kraft.
Namaste

The show must go on

Vilken dramatiskt titel... Men lite så är det väl, även när man tror att man omöjligen kan fortsätta med sitt liv så rullar allt på.
En svag stund igår kväll resulterade i vindrickande hos en vän, det får man göra ibland!! Jag balanserade upp det väl med ett spin-intensiv-puls-pass, så ger mig själv ett pass på den!!!

Idag: har fixat en massa mail som låg och väntade, nu frukost och sedan lite förberedelser och skola kl 13. Hoppas jag hinner med ett pass i eftermiddag, kanske spin eller löpning.

Ny vecka, nya tag

Det har varit en underbar helg, trots omständigheterna. Jag har en klump i magen som konstant gnager, men jag har ändå lyckats njuta och se allt det fina i mitt liv. Mer om helgen senare.

Idag är det arbete på mottagningen som gäller, planering inför veckans arbete, handledningsmöte och sedan hem och äta lunch vid 12 och fortsätta med en uppgift inför onsdagens seminarium. Tänkte försöka få in ett spinningpass vid 16, jag sprang en runda igårkväll (första gången på typ 2 veckor) och det kändes underbart bra!

Veckans todo
Måndag: Arbete på mottagning, handledning, spinning, plugg
Tisdag: Plugg, löpning/gym, föreläsning
Onsdag: Arbete mottagning, seminarium, JOBB
Torsdag: Inlämning variansanalys, gym
Fredag: Yoga, föreläsning, After work
Lördag: PLUGG, fest Malmö
Söndag: --------

där fick jag....

... på grund av min tidiga uppstigning hann jag ägna mig åt ett hjärtekrossande samtal. Nu har jag gråtit bittra tårar halva dagen, känner mig tom - livet går vidare, jag vet. Men har svårt att släppa allt som är fint, känner att jag måste linda av den mjuka bomullen med hans namn på från mitt hjärta. För den bomullen gör ont nu, den är så långt borta. Så småningom kan jag skapa mitt egna skydd, lagom mjukt - lagom genomträngbart, så småningom i alla fall. Nu ska jag vara ensam, lyssna på mig själv, leva för mina drömmar. En dag hittar jag någon som vill dela allt med mig, någon som vill ha hela mig, där jag inte behöver kompromissa, där jag inte behöver stå ut med avsked som en del av vardagen. Jag vägrar sluta tro, hoppet ska alltid finnas kvar. Men fram tills dess så lyssnar jag på Glan Hansard, låter mig tröstas av mina fina underbara, låter vinet döva - bara lite grann. Så får det vara ibland, man är inte mer än människa - jag är inte mer än människa.

Uppe för tidigt

Ibland går mitt planeringsbehov helt över styr, detta hände denna morgon. För att jag ville vara optimalt förberedd för ett möte så ställde jag klockan på 6,45, trött som bara den släpade jag mig upp, kaffe och in i duschen. Inget varmvatten!!! Vi lever i Sverige, på 2010-talet - hur kan vi inte ha varmvatten? Irriterande!! Jaja, anyways. Jag plockade ihop mina papper, läste, förberedde. Nu sitter jag här, klockan är 10 över 8 och jag har över en timma att spendera innan jag ska ge mig iväg. Å, jag skulle sovit lite längre. Fortfarande trött!!! Jaja, jag lär mig kanske så småningom =)

Dyngkåt och hur helig som helst!

I gårdagens febersvacka fick jag tiden att gå genom att sträckläsa Mia Skäringers bok; Dyngkåt och hur helig som helst. Jag är tokkär i Mia & Klara och även i Solsidan där Mia Skäringer har en betydande roll. Jag och min kära vän har stående "Mia & Klara - kvällar" när vi behöver piggas upp lite extra eller när vi bara vill skratta tillsammans. Dessutom så är "skåra-skrev" ett självklart inslag i varje utekväll (don't ask haha). Jag har vänner som hyllat showen (med samma namn som boktitel), som berättade att de skrattade och grät om vartannat - och det kan jag känna igen i boken. Jag plöjer nog de resterande 25 sidorna till frukosten, önskar att den varade lite längre! Go Mia!!!!

Host

Har hostat hela morgonen och halsen ömmar rejält nu. Egentligen har jag föreläsning nu, men fixar inte att sitta och tokhosta i salen, så jag har pluggat lite på egen hand här hemma istället och hoppas att jag fixar att gå lite senare. Jag är så trött på att inte må bra, jag känner att jag vill till gymmet, svettas och få endorfinkickar som får mig att flyga hela vägen hem och utmattad och lycklig somna i en renbäddad, väldoftande säng. Soon, soon - hoppas på att få in ett pass på fredag eller lördag kväll.

Slickat mina sår

... så gott det går, försöker att hitta balansen mellan att vara emotionell, gå efter magkänslan och att lita på den rationella rösten som pratar till mig i allt hårdare ord. Oftast kan dessa två enas, jag tror de har gjort det nu. Inte för att det gör mig lycklig direkt, men jag går åt det hållet. Mot acceptans, tittar upp igen och blickar framåt. Vågar njuta av att hösten är här, älskade höst. Kravlös i sin natur, bjuder in till att få rå om sig själv, få spendera kvällar på det sätt jag älskar. Jag fyller min ipod med fransk musik och vandrar under träd som sprakar i rött, gult och orange. Njuter av den bistra, kyliga men friska luften. Livet bjuder på så mycket underbara ting, varje dag - det är inte det lättaste att upptäcka det, det är en utmaning som jag gärna tar.

Jag har blivit sjuk igen, när det är svårt för hjärtat så blir kroppen sjuk - detta märker jag om och om igen i mitt liv. När jag mår bra och är glad är jag frisk, när jag mår sämre och är ledsen blir jag sjuk. Jag trotsar den heta febern som har hållit mig i sängen sedan lunch. Nu sitter jag och pluggar lite, lyssnar på Joshua Radin och njuter av mina väldoftande ljus och en kopp grönt te. Imorgon har jag skola hela dagen och på kvällen har jag lite jobb att förbereda samt att jag måste repetera inför en dugga på torsdag. Torsdag - lördag ska jag hjälpa till att anordna ett event, jag får även gå gratis på en fantastisk föreläsning och workshop. Jag hoppas att jag är frisk och pigg tills dess. Men det tror jag. Nu ska skriva vidare, får passa på medan energin finns där. Snart stupar jag i sängen igen, önskar jag hade lite varm soppa, vem vill komma hit med den?

Att finna balans - så oerhört essentiellt men lika svårt

Trasig och halv

så känner jag mig. Vet inte vad jag ska ta mig till, sorgen över att förlora någon som inte kan ge en det man vill ha äter upp mig, det känns så tungt. En del av mig vill inte ge upp, men den andra delen skriker av frustration. Orättvisa. Det blir inte bättre av att vintern är på intåg. Det enda jag drömmer om är promenader hand i hand under blåsiga lördagsförmiddagar, romantiska middagar, mysiga söndagsfikor, filmkvällar nerbäddade under tjocka filtar. Jag vill skratta, jag vill älska. Jag vill dela allt med någon, här och nu. Jag vill inte sakna längre, längta, räkna dagar, hoppas, önska. Jag ger upp, cynismen har vunnit.

... och mitt i detta kaos har jag en tenta att plugga till... grejt...