Å, blir galen. Orkar inte vara förkyld IGEN, men vaknade i värre skick än igår. Var ju helt säker på att jag skulle vara frisk idag, jobbigt värre! Har kurerat mig med te, svt-play och belle and sebastian - och lite plugg. Hoppas jag mår bättre om ett par timmar när jag ska till jobbet.
Förändringarnas tid är här, tror på att det är något gott. Jag har tänkt mycket på förhållanden, det är svårt - ett omöjligt ämne att bemästra. Har precis gjort ett val som är relaterat till att en bostad har två månaders uppsägningstid, tänk om den skulle vara samma sak med ett förhållande? Ibland tror jag det skulle vara lite skönt, du vet att du har en månad på dig att förbereda dig på att en människa ska lämna ditt liv. Tillräckligt med tid för att rensa hårddisken från foton på honom, lämna tillbaks alla hans tillhörigheter, skriva listor varför denna man inte är bra för dig, intala dig att listorna är sanna, börja tro helhjärtat på dina listor. Kanske hitta en ny flört som kan trösta dig under de första sömnlösa nätterna? Slippa de där första chockartade dagarna/veckorna då du inser att du faktiskt är ensam? Inte lägga pengar på Ben & Jerry, skivor om olycklig kärlek (som ändå kommer hamna i soporna om ett tag) och slippa ringa upp ditt blivande ex när du haft några glas för mycket. Vad tror ni, hade det varit en god idé? Eller är metoden "rycka mattan under fötterna" en bättre strategi? Love hurts - det kan vi väl komma överens om i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar