Förvirrad...

Jag älskar att vara här i Kalifornien. Klimatet är fantastiskt, utbudet av mat, produkter, kläder är underbart. Naturen är överväldigande. Jag har träffat många underbara människor här, alla är trevliga och artiga. Ändå gnager ett litet tvivel djupt inne i mig. Kan jag verkligen ge upp allt jag har där hemma? Mina vänner? Min familj? Tryggheten man känner i ett land där man växt upp, där man vet hur allt fungerar. Kulturen sitter i ryggmärgen, man behöver inte försöka förstå koder som är helt nya. Aldrig mer handla middag på ICA efter jobbet? Sitta i köket och dricka te med mina vänner en blåsig höstkväll? Här umgås man inte på samma sätt. Man tar en drink på en bar, träffas spontant på stranden, i bästa fall en middag på en restaurang. Mer sällan blir man hembjuden till någon, lagar middag till alla sina vänner. Sitter i timmar och äter och pratar i hemmets trygga vrå. Jag är en hemma-människa. Jag älskar mitt hem, jag lägger mycket pengar och tid på att få det precis som jag vill och jag älskar att dela med mig av den upplevelsen till andra människor. Även om det är en liten studentvrå så inreder jag så man trivs. Kan jag hitta samma äkthet här? Jag har två år på mig att fundera, minst... Jag försöker känna efter, varje dag - men det är svårt då det inte är "på riktigt" här just nu. Hade jag bott här så hade jag investerat mer i vissa saker. Jag ska försöka leva fullt ut, varje dag - oavsett vart jag befinner mig. Jag hoppas att resten löser sig på bästa tänkbara sätt, oavsett om det blir här, i Sverige eller någon annanstans.