Närmar sig

Så trött när klockan ringde, bebiskatten har sett till att jag inte kunnat sova mer än en timma åt gången i natt *gäsp*

Idag ska jag till en närliggande stad och jobba lite. Det ska bli spännande! Förväntas vara tillbaks runt klockan 13-14, perfekt för lite lunch, några ärenden och sedan iväg på spinning kl 16.
Gårdagens spinningpass var helt fantastiskt, kroppen svarade direkt, jag kände mig så stark!! Hoppas på samma känsla idag igen.

Nu är det btw bara 10 dagar kvar. Det går snabbt!!!

existing is not living...

Finally weekend

Idag är min enda lediga dag. Den tillbringas med ett lugnt uppvaknande i sängen med datorn i knäet, DN bredvid mig och lite skön musik och kaffe till detta. Om en dryg halvtimma ska jag trampa upp till gymmet och svettas lite. Ska försöka öka träningen lite och minska på alla onyttigheter (läs kvällscigg och rödvin med roomien). Men man får inte glömma att livet är till för att levas och detta under njutning, balans är det svåraste och det mest essentiella. Eftermiddagen bjuder på lite social samvaro på diverse mysiga fik i stadskärnan. Mm, låter som en perfekt söndag som ska avnjutas framför solsidan med en stor kopp te ikväll. ... och kanske lite choklad ;)

Igår kväll satt vi och surrade och sippade rödvin och cosmos fram till midnatt, mycket skratt och mys. Och idag känner jag mig pigg och redo för nya äventyr.

Happy söndag!

Lugn

Ett lugn sänker sig över mig. Vet inte om det beror på dubbelpasset på gymet, yogan, att solen har varit framme hela dagen, att lilla katten snart är på väg hem eller mitt nypressade kaffe som om möjligt doftar ännu ljuvligare än det smakar. Kanske är det att jag får producera text, dag in och dag ut. De enda pauserna jag får är när jag övar inför framtiden. Samlar erfarenhet, kunskap, gör misstag och lever. Och i allt detta - ett lugn. Inte längre tråkigt, som i morse, mer ett lugn att andas i.

Idag är en ny dag

Solen lyser in genom fönstret, jag kisar där jag sitter vid köksbordet. En tom yoghurtskål, andra koppen kaffe är slut - datorn surrar, morgonpasset i bakgrunden. Katten är hos veterinären och roomien är hos pojkvännen. Jag försöker samla mina tankar, koppla ihop dem med känslan i magen och i bröstet. Jag var så bra på att lura mig själv, men inte längre. Nu genomskådar jag mig själv, kanske alldeles för lätt. Är det då man blir vuxen? Denna dag kommer rulla på, precis som gårdagen. Jag känner mig lugn med detta, inte glad, inte ledsen. Bara okej. Men en tanke får det att pirra i magen - tack och lov.

over and out

Hjärtats ord

När dessa tillfällen blir många börjar det gnaga i bröstet, en känsla av vad det skulle betyda att ge upp? Mer smärta, men framförallt mindre smärta. När dagarna går och hjärtats slag blir allt tyngre och tyngre, tröttare, mer långsamma. Apatin lägger sig som en mörk dimma över allt. Snedstegen är nära, allt för att få känna den glödande känslan igen, något som trycker bort den mörka tjocka slöjan som isolerar mig från omvärlden. En beröring, ett ord, en närvaro. Att få leva.

Nu gäller det!

Nu är vi i full fart mot mål, upploppssträckan är här och äntligen ser jag ljuset i tunneln. Sista terminen, uppsatsen, underbart!!! Fram till och med maj månad ska jag och min kära partner förkovra oss i all möjlig litteratur och likt kobror spotta fram allehanda vackra och intelligenta fraser. Slutligen ska det ner på pränt och bedömas och sedan kan vi förhoppningsvis lämna Lund med huvudet högt ;)
Knappt en halv vecka in i skrivandet har vi redan stött på problem, kanske tar det här en annan vändning, vi peppar varandra och försöker tro på det vi gör - oavsett metodval (som är det problematiska). Det är spännande i alla fall!!

Idag står dock lite annat på schemat. Först arbete på mottagningen ett par timmar, lite lunch och skrivande i eftermiddag, möte och lite träning på det. Kvällen blir inte vidare festlig då jag ska försöka lägga två timmar på att läsa och skriva. Jag tror på att hålla högt tempo i början så att det inte blir alltför stressigt i slutet.

Först frukost!

Trött morgon

En månad sedan sist, har väl inte haft så stort behov att skriva under jul. Har haft finbesök, mestadels har det varit otroligt trevligt och mysigt, men med vissa dippar också. Något man förmodligen får räkna med om man umgås med samma person dygnet runt i tre veckor. Nu finns en känsla av tomhet i mitt inre, jag har inte energi nog att fylla mina dagar mer, känner mig lite för ledsen hela tiden. Jag skyller på mörkret, kylan, slasket. Men jag vet egentligen inte vad det är. Jag har så mycket att vara lycklig och tacksam över, jag behöver bara ta mig ur denna gråa dimma. Jag kommer ihåg att jag mådde så i början av december, eller kanske hela? Men senaste tre veckorna har jag haft någon annan vid min sida och dessa känslor (av ensamhet?) har flytt sin kos.

Nästa vecka börjar uppsatsarbetet, hur roligt som helst egentligen, men glädjen finns inte riktigt där. Jag försöker planera mina veckor och hoppas på att jag snart kommer in ett flow. Lite yoga på morgonkvisten kanske hjäper? Absolut värt ett försök.

Idag:
- Kaffe
- Yoga
- Telefonsamtal och planering
- Skolarbete
- Gym
- Hem, dusch - mat
- Mindfulness-kvällskurs
- ev mer plugg